I söndags vann den konservativa premiärministern Aleksandar Vucic presidentvalet i Serbien. Det var en tydlig signal från det serbiska folket om att fortsätta närma sig EU och ett EU-medlemskap. Nu måste frågan flyttas högt upp på den Europeiska unionens agenda.
Serbiens medlemskap handlar om att stärka stabiliteten på Balkan och om att motverka Putins försök att underminera länders utveckling mot demokrati och rättsstat.
Det var ett pressat Serbien som gick till valurnorna. Gamla konflikter och motsättningar har en ständig närvaro i landet och under de senaste åren har Serbien kommit att bli ett av de länder där den ryska regimen gör som mest för att destabilisera. Genom desinformation och propaganda söker Vladimir Putin misstänkliggöra tolerans och demokrati samt underblåsa nationalistiska motsättningar.
Men söndagens val visar på en stark vilja att bli ett land som är stabilt förankrat i det europeiska samarbetet.
Aleksandar Vucic har sedan 2008 drivit en europeisk agenda och var i sin kampanj tydlig att en röst på honom var en röst för ett fortsatt närmande. Samtidigt är situationen mycket komplex, och landet balanserar på många sätt mellan Europa och Ryssland. Vucic kommenterade själv valsegern med att det visade på att “en stor majoritet av Serbiens invånare föredrar att fortsätta på den europeiska vägen och samtidigt behålla starka band till Kina och Ryssland”.
Nu behöver EU vara tydlig i sin ambition om att Serbien en dag ska bli fullvärdig medlem i unionen, liksom om att vägen dit handlar om rättsstat, respekt för medias oberoende och reformer.
Medlemskapsförhandlingarna har pågått i över tre år och det är viktigt att arbetet intensifieras. Som medlem i den parlamentariska delegationen Europaparlamentet har tillsammans med Serbiens parlament följer jag processen noga, och trots att mycket arbete kvarstår är Serbiens pro-europeiska ambition stark.
Serbien har förvisso en lång väg att gå till medlemskapet. Det finns stora behov av att sanera och strukturera landets ekonomi i linje med marknadsekonomiska principer, samtidigt som det kvarstår utmaningar vad gäller rättsstat, fria medier, minoritetsskydd och relationerna till grannländerna. Men visionen om medlemskap är avgörande för att Serbien ska utvecklas på den europeiska grunden i stället för på den nationalism som födde krigen på 1990-talet.
Bitterhet präglar alltjämt relationen mellan Kroatien och Serbien, där den tidigare kroatiska regeringen inte underlättade situationen genom att stundtals föra en hård och upptrissad retorik.
Till skillnad från sin föregångare har den nyvalde serbiske presidenten varit en av de röster som manat till lugn.
Det finns en insikt i landet om att Serbien inte kommer att bli ett modernt samhälle utan att först frigöra sig från det gamla arvet av konflikt och från ryskt beroende. I detta är både ett EU-medlemskap och vägen dit avgörande.
Det är för Serbiens del inte tal om genvägar. EU ska inte bortse från några krav och sagda reformer måste till innan Serbien kan bli medlemmar i unionen. Men när nu landet har tagit ett steg närmare EU behöver vi sträcka ut en tydlig hand.
Alternativet är en rysk dominans med de konsekvenser det får för demokrati och rättsstat och fortsatta motsättningar. Det skulle hota hela Balkan och påverka oss alla.
Ett medlemskap i EU innebär ett samarbete på rättsstatens och frihetens grund. Inlemmade med andra. En öppen ekonomi. Samarbete mot hoten i stället för att genom motsättningar skapa hoten. En del av ett större Europa. Det var för detta, för säkerhet och ekonomisk utveckling, som EU bildades och det är för att uppnå detta som EU behövs även här och nu.
Serbien har slagit in på den europeiska vägen. Nu behöver vi visa dem att deras närvaro är önskad.
Gunnar Hökmark, Europaparlamentariker (M)