I snart tre år har Serbien förhandlat om medlemskap med den Europeiska unionen. Än har landet långt kvar innan ett fullvärdigt medlemskap blir aktuellt, men det bör stå högt upp på EU och Sveriges agenda.
I förra veckan var jag i Belgrad med Europaparlamentets delegation som arbetar med Serbiens medlemskapsförhandlingar. När man är där är det så uppenbart varför det är så viktigt för Serbien men också för hela Europa – och framförallt Balkan – att de en dag blir fullvärdiga medlemmar i EU.
Serbien är ett land som befinner sig mellan Europa och Ryssland. Nästan fastkilade mellan det moderna och det gamla, historien mot framtiden. Under besöket påmindes jag efter samtal med Serbiens president och andra företrädare om precis hur nära den gamla historien och även kriget är. Konflikter och motsättningar mellan grannar har en ständig närvaro. Samtidigt är Serbien ett land i rörelse och det finns en stark vilja att nu bli ett land stabilt förankrat i europeiskt samarbete.
För att komma dit har Serbien fortsatt en lång väg att gå. Dels är det en fråga om att sanera och strukturera sin ekonomi i linje med marknadsekonomiska principer, dels kvarstår utmaningar vad gäller minoritetsskydd och relationerna till grannländerna. Bitterhet präglar alltjämt relationen mellan Kroatien och Serbien där Kroatien genom en oförsonlig retorik inte underlättar situationen. Den upplevda förlusten av Kosovo har parallellt skapat missnöje, inte minst givet situationen för serber.
En av de svåraste utmaningarna för Serbien kommer dock bli att finna en fungerande relation till Ryssland. Länderna har ett bitvis sammanflätat förflutet och Serbien har kommit att bli ett av de länder där den ryska regimen gör som mest för att destabilisera genom att misstänkliggöra tolerans och demokrati och genom att underblåsa nationalistiska motsättningar.
Men det finns en insikt i landet om att Serbien inte kommer att bli ett modernt samhälle utan att först frigöra sig från det gamla arvet av konflikt. I allt detta är både EU-medlemskapet och vägen dit avgörande. Förhandlingsprocessen leder till reformer av det serbiska samhället, framförallt rättsväsendet och ekonomin, som Serbien behöver för att ta sig ur det förgångna.
Det är dock avgörande att medlemskapsfrågan sköts trovärdigt. Det är en lång väg att gå och det är inte dagens Serbien vi talar om som medlemmar i den Europeiska unionen. Men alternativet är att man än en gång hamnar i en utveckling där konfliktens, nationalismens och våldets logik styr över samhällsutvecklingen. Det skulle hota hela Balkan och påverka oss alla. Som det har gjort förut.
Ett medlemskap i EU skulle innebära ett samarbete på rättsstatens och frihetens grund. Inlemmade med andra. En öppen ekonomi. Samarbete mot hoten i stället för att genom motsättningar skapa hoten. En del av ett större Europa.
Det var för detta, för säkerhet och ekonomisk utveckling, som EU bildades och det är för att uppnå detta som EU behövs även här och nu. Annars vinner de krafter som ser öppenhet och samarbete som hot och rättsstat, frihet och demokrati som begränsningar av den egna makten. Den dagen Serbien kan bli medlem, den dagen vore Balkan mer stabilt och Europa starkare.
Gunnar Hökmark (M)
delegationsledare för Moderaterna i Europaparlamentet