En sen kväll med sammanträde i ekonomiska utsksottet. Jag påpekade att stabilitet i finanssystemet måste bygga på att det också finns makroekonomisk stabilitet i form av oberoende penningpolitik och stabila offentliga finanser, samt inte snedvridning av marknaden genom politiskt genomdriven kreditgivning av typ Freddie Mac och Fanny Mae. Vi måste ha ett finansiellt system som kan klar kriser, vilket kräver transparens, tillsyn som täcker hela de finansiella marknaderna och kapitalkrav som följer av detta. Men banker kan inte bära bördan av politiska interventioner och en räntepolitik som driver fram en utlåning större än vad marknaden kan hantera när tiderna blir sämre.
Kastade tidigare med glädje några blickar på vad som just nu skrivs i ett antal bloggar kring telekompaketet. Noterade bland annat att en nybliven vänsterpartist, eller kanske en gammal, inte tyckte moderater var bra för att slå vakt om informationsfriheten. Blev knappas så förvånad att jag föll av stolen. Och ingen lär väl bli förvånad av att jag säger tvärtom.
Som väl är talar de moderata gärningarna sitt tydliga språk. Som en av de få inblandade i telekompaketet har jag hanterat det i utskott och som ansvarig för min politiska grupp i parlamentet. Christofer Fjellner var den parlamentariker som vid sidan om utskottsprocessen drev denna fråga. Med all respekt är det svårt att se några andra som gjorde mer.
Resultatet blev att i det telekompaket som parlamentet röstade om i plenum var EPP-ED gruppen samlad kring att säga nej till franska förslag om att i en av rapporterna öppna upp för gradual response. Den var också enig om att stödja Bono-ändringsförslaget. Och den hade dessförinnan i en kompromiss drivit igenom ett tydligt uttalande om en tydlig uppdelning av den rättsutövande rollen och operatörers uppgift.
Detta kan för den bäste framstå som oöverskådligt men det kan också uttryckas som att det i de förslag som parlamentet röstade om inte behövdes några ändringsförslag om att stryka förslag som kunde tolkas som krav på gradual response eller motsvarande. Det fanns inga ändringsförslag om strykning därför att det inte fanns något att stryka ur det perspektiv vi nu talar om. Det var till och med så att det franska ändringsförslag som var lanserat drogs tillbaka eftersom det saknade stöd efter den diskussion som CF och jag ägnat oss åt kvällen innan och som jag sammanfattade i den linje som sedan vann hela vår grupps stöd.
Av uppenbara skäl spelar det roll hur parlamentets största grupp röstar i frågor som dessa medan det är mindre avgörande hur den kommunistiska gruppen agerar. Med all respekt för nyvunna partivänner. Och om vänsterpartisten var missnöjd med det förslag vi röstade om, varför såg han då inte till att vänsterpartiets företrädare föreslog strykning av text?
Av naturliga skäl sker nu denna debatt i rådet. Den har startat med en mycket stark fransk reaktion mot det beslut som parlamentet tog i den fråga vi nu diskuterar, vilket i all enkelhet kan tolkas som att Sarkozy utifrån sin uppfattning noterar att vi som inte tycker som honom i denna fråga vann.
I frågan om vem man ska luta sig mot får var och en ha sitt svar. Men en möjlighet är att man ska luta sig mot dem som uppnår resultat och som kan balansera både upphovsrätt och frihet på Internet.
