Det är som att valrörelsen nonchalant har susat förbi den verklighet som blir nästa regerings största utmaning. En perfekt storm i vår omvärld som sätter våra mest grundläggande förutsättningar för säkerhet, välstånd och fred på spel:
* I Ryssland en regim som har förtrycket och våldet som en förutsättning för sin överlevnad, och som ser öppna samhällen och rättsstater som ett hot. Kriget i Ukraina är ett uttryck för att man struntar i den europeiska fredsordning som format dagens Europa.
Upprustningen, invasionsövningarna mot grannarna, desinformation och cyberkrigföring mot Sverige liksom mot övriga Europa och USA, kriminella aktiviteter i Ryssland och penningtvätt i Europa, korruption och avrättningar av statens fiender i andra länder understryker att det är allvar i nutid. Syftet är att försvaga och splittra.
* I USA en president som ser internationell rättsordning, globala handelsavtal och politiska partners som hinder för sin egen makt. Som i motsats till all ekonomisk vetenskap och erfarenhet ser handel som ett nollsummespel, där den enes vinst är den andres förlust, och som därför har inlett ett veritabelt handelskrig till och med mot sina närmaste vänner.
Det kriget kommer inte vinnas av någon, men splittra en lång rad gemenskaper formade av handel och politisk enighet kring demokratins värden. Ständigt ges dessutom stöd till auktoritära ledare, något som gradvis underminerar den trovärdighet som utgör grunden för Europas – och Sveriges – säkerhet.
Handelskrigandet hotar vårt välstånd och pekar mot nya kriser, i synnerhet för ett land så beroende av export och en modern global ekonomi som Sverige. Långt många fler jobb och långt större skatteintäkter beror på vår möjlighet till fri och öppen handel än ständigt upprepade miljardsatsningar, skattehöjningar eller nya bidragssystem. Skattehöjningar slår ut jobb och investeringar men handelskrig slår mot grunderna för vår ekonomi.
En gemensam faktor för dessa två olika skeenden är framväxten av en auktoritär kartell av ledare som sätter makt före rätt och som vill underminera både det egna landets demokrati och gemensamma demokratiska beslut. Nationella motsättningar som följer av etniska och ekonomiska motsättningar sätter mycket i vårt Europa i fara. Den västerländska liberala världsordningen som har skapat större frihet, välstånd och anständiga samhällen än mänskligheten någonsin upplevt är just nu hotad och ifrågasatt – både utifrån av auktoritära länder och inifrån sina egna länder av ledare som inte delar dess grundläggande värden.
Lägg till detta den krigföring och terror som sönderfallet av länder i Mellanöstern frigör. Den legitimerar våld, hat och terror som slår mot regionens människor allra mest men också mot vårt eget Europa, i våra städer och förortsområden liksom mot centra i huvudstäder.
Och lägg så till den globala ekonomins fortsatt snabba utveckling som utmanar vår konkurrenskraft och ställer än starkare krav på att vi har tillgång till öppna och säkra marknader liksom nya förutsättningar för fri handel.
Inget av allt detta kan alltså avfärdas som internationella frågor bortom våra gränser och hot som drabbar andra. Det är hot som riktas mot oss och vår omvärld.
EU och Nato är båda avgörande för att hoten mot våra samhällen inte skall bli framgångsrika. EU, eftersom den innebär en gemenskap av fria länder, demokrati och marknadsekonomi, men framförallt en politisk gemenskap som håller oss samman. Utan EU hade de baltiska staterna varit ryska lydriken och Rumänien och Bulgarien parallella skeenden till det vi ser i Ukraina. Länderna på Balkan hade varit utelämnade till rysk maktpolitik och de nationella motsättningar som är deras gissel.
Utan EU hade Sverige stått ensamt i en värld av hot mot vår ekonomi och utan tillgång till öppna marknader i Europa, utan möjligheter till att påverka det som är en gemensam framtid med våra grannar i hela Europa. Detta i en värld av global konkurrens som kräver stora marknader för avancerade ekonomier.
Utan Nato hade den freds- och säkerhetsordning som vi lever under inte bestått. Den har tjänat oss väl. Utan den hade vi varit utelämnade till ohämmad rysk maktpolitik.
Det är denna verklighet som måste hanteras nu och under kommande år. En regering som står passiv i EU, som har beröringsskräck till bokstavskombinationen Nato även om man vill utveckla bilaterala säkerhetssamarbeten, har inte kraften att värna fundamentala intressen för att Sverige ska vara ett välfärdsland förankrat i ett stabilt ramverk som skyddar vår demokrati och suveränitet.
Den rödgröna regeringen har inte förmått delta i och påverka diskussionen om Europas framtid under de villkor vi nu ser och har inte ens kunnat stärka vårt försvar till de krav som verkligheten ställer.
Det är illa att dessa frågor inte har dominerat valrörelsen som de borde. Men än allvarligare är att frånvaron av debatt kring dessa frågor har gjort det möjligt för Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna att vinna röster trots att de båda partierna är ett hot inifrån när det gäller grundläggande frågor för svensk säkerhet och trygghet.
Vänsterpartiet med sitt avgörande inflytande över den rödgröna regeringens budgetpolitik är en hindrande kraft för att Sverige ska kunna ha ett starkt försvar. I sitt partiprogram har man samma världsbild och syn på europeisk säkerhet som Moskva för fram genom desinformation och påverkansaktioner. Hoten mot Europa och freden i världen är EU, Nato, USA och Japan, inte ett ord om Ryssland. EU ska upplösas. Även Nato bör upplösas, något som är i linje med när man inför riksdagsvalet 2010 övertygade socialdemokraterna om att en ny regering skulle kräva att all amerikansk trupp skulle dras bort från Europa och från Sydkorea.
Det är ett Europa utelämnat åt gamla tiders nationella motsättningar och den nya tidens ryska maktpolitik.
Sverigedemokraterna som vill ta Sverige ut ur vår egen hemmaekonomi i EU med de konsekvenser det får för svenskt välstånd och välfärd, och som hyllar Trumps protektionism utan att inse att den lämnar Sverige ensamt i en global ekonomi. Sverigedemokraterna vill skapa nya gränser och vill ha ett Europa utan gemensamma lagar och sammanhållning.
Vänsterpartiet, som säger pass i valet mellan Kuba och USA, och Sverigedemokraterna, som gör det i valet mellan Putin och Macron, har det gemensamt att de vill rasera själva grunden för de fria och öppna västerlandet. De står eniga i sin motvilja mot den frihandel som har skapat välstånd globalt och de kan ta varandra i hand i sitt gemensamma motstånd mot de allianser och samarbetet som garanterar frihet, demokrati och fred i vår del av världen.
Så ser hoten mot vår säkerhet ut. Hoten utifrån förenas med de politiska krafter inifrån som självmant driver en agenda som gör Sverige svagare. Vi behöver en politik och en regering som gör oss starkare i Europa, i vårt försvar och i vår gemenskap med andra demokratier.