[BILD1]Det är en dumhetens och handlingsförlamningens tragedi att Sverige har en företags- och ägarbeskattning som driver företag ur landet. Diskussionen om Scania och Mann är inte den första och kommer heller inte bli det sista exemplet på en utveckling där stora traditionella företag säljs till utlandet. Dagens Industri har en lista som påminner om vilket utflöde av ägande vi har haft.
I statistiken tolkas detta lätt som att det bara handlar om utländska direktinvesteringar, och så är det, men det faktum att dessa för Sveriges del handlar om uppköp och utflyttning av företag ger ett annat innehåll till statistiken. Problemet är inte att enskilda men stora företag som Volvo, SAAB och kanske nu Scania blir utlandsägda, i en global ekonomi är det naturligt. Problemet är att vi har en utflyttning av ägande, och därmed huvudkontor, konsulttjänster, forskning och investeringar, som går bortom globaliseringens öppenhet. Den beror på att vi i Sverige har skatter på ägande och företagande som gör det billigare för utlänningar att köpa svenska företag än det är för svenskar, samtidigt som svenska företag och ägare i andra länder inte har bättre villkor att köpa företag där än de inhemska. Därför blir det en envägstrafik när företagen flyttar.
Det är också en tragedi att vi heller inte ser en framväxt av nya stora internationella företag i Sverige. Även här är det företagsbeskattning och inkomstbeskattning som spelar stor roll. Sverige har den lägsta andelen investeringar i näringsliv i EU. Det är i grunden obegripligt, om man inte förstår socialdemokratisk dogmatik, att ett land för en politik som leder till att fler företag flyttar ut och färre växer fram. Större hot mot välfärden finns inte. Det kan vi ändra på när vi röstar på söndag, om vi inte redan har gjort det.