Med krypskyttar [BILD1]på parlamentets tak markerades att den franske presidenten var i huset för att presentera det franska ordförandeskapets planer och ambitioner. Även på annat sätt markerades denna närvaro. De nummerskyltar som finns på varje plats och som inleds med nummer 1 och 2 där rådets företrädare sitter hade tagits bort för att inte Frankrikes president skulle ha siffran 2 framför sig.
Sarkozy presenterade med sin energi de egna planerna, bland annat att han på fredag åker till Irland för att diskutera med den irländska regeringen hur den fortsatta fördragsprocessen ska se ut. [BILD2]Det var med både självinsikt, även Frankrike röstade ju nej för nu två år sedan, och självförtroende, han hjälper gärna till, som han presenterade sin hållning att fördragsprocessen bör fortsätta. Det anser jag är rätt eftersom det först är när alla bitar är på plats som vi kan få håll på vad som nu kan göras för att med respekt för e det irländska resultatet, de andra medlemsstaternas beslut och behovet av en förändring för att kunna gå vidare med bland annat utvidgning.
Vidare underströk han behovet av en europeisk militär förmåga utan att gå närmare in på hur den ska utvecklas och vilka krav den ställer på medlemsstaternas resurser. Han tog också upp behovet av en gemensam migrationspolitik, där Frankrike nu för övrigt har fått backa för en tidigare hård inställning samt behovet av att få klimat- och energipolitiken på plats. Det är rätt och det är bra men det kommer också ställa krav på att Frankrike redan nu börjar inleda förhandlingar mellan rådet och parlamentet om den förnyade energimarknadslagstiftningen.
Och så tog han upp frågan om jordbrukspolitiken, erkände att det fanns olika uppfattningar, men vidhöll att ett växande behov av livsmedel måste mötas med dagens regleringar. Det är en fundamentalt felaktig utgångspunkt för de reformer som behövs för att öppna upp världsmarknader och få ett växande jordbruk både i Europa och USA liksom, och kanske framförallt, i Afrika, där de sammanlagda arealerna på en gång kan bidra till biobränslen och ett växande utbud av livsmedel som tillsammans kan ge jordbrukarna bättre förutsättningar, om de så verkar i Etiopens många byar, Söderslätt som jag nu passerar eller de stora franska gods som i dag tar två tredjedelar av [BILD3]Frankrikes jordbruksbidrag, som i sin tur tar emot mest av unionens alla medlemmar. Mot den bakgrunden var det självfallet befriande att Sarkozy klargjorde att hans försvar för dagens jordbrukspolitik inte hade något med franska intressen att göra. Just därför är det viktigt att vi nu får en debatt som tar fokus på en politik som befriar jordbrukare från ett system som kom till för att förhindra överskott. Med viss envishet tänkte jag fortsätta påpeka detta, både här och där.
