I dag är det 99 dagar kvar till Europavalet. Det är ett val som avgör inriktningen av den politik som förs i Europaparlamentet. Det handlar inte om några vaga frågor som påverkar ett EU långt bort utan om lagstiftning som går rakt in i det svenska samhället och i Norrköping.
Lite förenklat uttryckt skulle jag kunna säga att jag arbetar inte med EU-frågor utan med inrikespolitiska frågor som ekonomisk politik, finansmarknadslagstiftning, banklagstiftning, forskningspolitik, energipolitik, miljöfrågor och telekom.
Ett stort fokus i mitt arbete är att undanröja krångel, regler och byråkrati som skapar gränser i den inre marknaden som är den grundläggande förutsättningen för svenskt näringsliv, svensk konkurrenskraft och svenska arbetsplatser.
Frågor som vi normalt kallar inrikespolitiska blir inte mindre inrikespolitiska för att besluten även påverkar, eller drabbar, danskar och spanjorer, och alla andra.
Frågor om statsstöd, konkurrens och upphandling är avgörande för svenska företag och svenskt näringsliv liksom de frihandelsavtal vi kan upprätta med andra delar av världen, som det vi redan har med Kanada och det som jag hoppas vi får med USA. Reglerna för rätten till fri rörlighet bidrar till den svenska arbetsmarknadens styrka och till många svenskars möjligheter att arbeta i Köpenhamn, Lausanne, Oslo eller London. Det är inrikespolitik i våra samhällen men också inrikespolitik för Europa.
Den politiska konflikten är den samma som i all annan inrikespolitik. De som vill styra samhälle och människor genom mer regler, detaljstyrning och genom att låta politiken ta över ansvaret från andra är många och de vill liksom i Sveriges riksdag lösa politiska problem genom ökade offentliga utgifter och höjda skatter och de tror på en ekonomisk politik som bygger på större underskott istället för stabila offentliga finanser.
Konflikten mellan de politiska alternativen handlar om vi ska ha vänsterns utgiftspolitik, som vi har sett leda in i kriserna, eller en reformpolitik med besparingar, som har hjälpt länder att resa sig ut ur krisen, eller till och med stanna utanför den.
Det gäller i Sverige och det gäller i Europa. Jag vill att Europa ska präglas av den ekonomiska politik som gett länder som Sverige och Tyskland nya jobb och låg arbetslöshet, inte den som i dag präglar Frankrike eller Italien. Faktum är att svenska socialdemokrater och LO gärna följer den franska politiken och kritiserar den tyska. Det är skäl till att rösta i Europavalet. Vi ska ha ett Europa med reformer, inte ett EU som präglas av samma ekonomiska politik som i Frankrike.
Gunnar Hökmark