Valresultatet i Storbritannien och Conservatives stora framgång har framförallt två skäl. Det stora flertalet britter vill oavsett sin ursprungliga syn på Brexit få slut på den ständiga osäkerheten och låta landet gå vidare. Labour under Jeremy Corbyn, som av företrädare för en av de socialdemokratiska tankesmedjorna, utpekats som ett ideal för svenska socialdemokrater, var i praktiken ovalbara.
Conservatives valseger berodde däremot knappast på den politiska plattform av ökade offentliga utgifter och bidrag som man utlovade, de bidrog snarare till att pacificera valdebatten i allt utom frågan om Brexitprocessen skulle få ett slut och Labours extremism. Det gör att det inte finns någon tydlig agenda för politisk reform. Ökat stöd för ineffektiva NHS och ökad flexibilitet för statsbidrag kommer inte bidra till den reformering som Storbritannien behöver. Skatter kommer man behöva höja för att betala ökade offentliga utgifter.
Någon avreglering utöver det kommer inte ske om man inte vill sänka kraven på miljöpolitiken, och det har man sagt att man inte ska göra. Vill man bryta med EU-lagstiftning kan man självfallet försvaga kraven på konkurrens inom olika marknader, som till exempel energimarknaden, där man redan har tagit betydande steg för att reglera priser.
Så nu väntar några månader av beslutsamhet för att driva igenom utträdesavtalet. Därefter vidtar handelsförhandlingar med EU och med övriga världen. De kommer att bli föremål för betydande osäkerheter, både om innehåll och om när de kan beslutas och träda i kraft.
Så den säkerhet om Brexit som nu skapats för Storbritanniens del kommer ge en andhämtningspaus, och även en optimism inför framtiden som bottnar i att man nu tar steg för att gå vidare. Men när man sedan går vidare väntar åter världen och verkligheten. I den är Storbritannien liksom alla andra länder i Europa ett litet land. Det gäller inte minst den värld som finns utanför EU. Det avtal som Johnson ansåg sig uppnå uppnåddes eftersom det i stort sett var likt det som May hade uppnått, med skillnaden att gränsen mellan Storbritannien och EU på Irland är är osäkrare för brittisk del. I praktiken har Johnson medverkat till att den kommer att gå i Irländska sjön, mellan Nordirland och övriga Storbritannien. Det kommer att kräva sina egna förhandlingar, liksom kraven på en skotsk självständighet. Så framtiden är inte så enkel trots valresultatet.
Det som är säkert är att den kommer att präglas av förhandlingar och åter förhandlingar. Förhoppningsvis kommer de gå bra men de kommer även när de går bra ta lång tid och de kommer innebära sämre handelsvillkor med övriga EU eftersom det de facto är det man eftersträvat. Så krokigt är det för Storbritannien.