Det finns skäl att känna oro för det europeiska banksystemet och de finansiella marknaderna. Det brittiska folkomröstningsresultatet väcker i stort sett alla upptänkliga osäkerheter som kan bidra till nya finansiella kriser. Det gäller i allra högsta grad för London City och Storbritannien.
En recession i den brittiska ekonomin kommer att påverka oss alla. Den kommer framför allt att påverka de banker och finansiella institutioner som vi återfinner i de länder som redan från början har präglats av låg tillväxt, stora underskott och svagt kapitaliserade banker.
De brittiska bankerna har stärkt sin kapitalbas men drabbas hårt av minskande tillväxt och större finansiell osäkerhet, inte minst om Londons framtid som ledande globalt finanscentrum blir osäker. Det gäller mest direkt och uppenbart euroclearing men också de investmentbanker som har haft sitt säte i London för att man därmed haft sitt säte i EU och möjlighet att agera inom alla länderna.
Till detta kommer den inrikespolitiska osäkerhet som nu finns. Bank of England är säkerligen beredd att agera men någon regering beredd att agera finns i praktiken inte. Någon säkerhet om hur Storbritannien och den brittiska ekonomin kommer se ut i framtiden finns heller inte. Möjligheten att Skottland lämnar och motsvarande tryck i Nordirland uppstår är i högsta grad relevanta.
En fortsatt ökad osäkerhet om de brittiska bankerna både på grund av situationen och utvecklingen i Storbritannien och på grund av konsekvenserna av ökad finansiell osäkerhet i de svagare ekonomierna i Europa är allvarlig. Det faktum att många centralbanker redan har tömt ut sina möjligheter att leverera billiga pengar gör det inte lättare att agera.
För det första bör EU-ledarna klargöra att man avser att förhandla med Storbritannien i en öppen och försonlig andra i syfte att uppnå så goda handelsrelationer som över huvud taget möjligt är.
För det andra bör Storbritannien klargöra att man avser att låta de brittiska finansiella marknaderna följa europeisk lagstiftning för överskådlig framtid, för att därmed säkra tillgången till den europeiska marknaden.
För det tredje är det viktigt att de europeiska bankerna fullföljer processen för att stärka kapitalbaser.
För det fjärde är det viktigt med en ökad mängd utländska direktinvesteringar i EU. Det kan uppnås genom att medlemsstaterna sänker sina bolagsskatter. Det stärker skattebasen både vad gäller jobb och indirekta skatter samtidigt som man får ett kapitalflöde in på den europeiska marknaden.
För det femte bör den nya kommissionären för finansiella marknader Valdis Dombrovskis, som nu tar över den avgångne Jonathan Hills portfölj, dra tillbaka förslaget om att separera de stora europeiska bankerna. Det har i praktiken stoppats genom att jag i parlamentet som ansvarig rapportör har fått en majoritet med mig emot en obligatorisk uppdelning av väl fungerande banker. Genom att nu dra tillbaka förslaget elimineras oro samtidigt som vi underlättar för ökad investmentverksamhet.
För det sjätte bör vi gemensamt, på nationell nivå och på den gemensamma, dra i gång de reformer som alla är överens om men så många tvekar inför. Fördjupa den inre marknaden, reformera arbetsmarknader, fungerande bostadsmarknader (inte minst avgörande för Sverige) öppna upp för ökad konkurrens inom tjänstesektorn och omvandla bidragsberoende till ökat företagande och fler jobb genom enklare regler.
Avgörande nu är att vi slår vakt om den Europeiska union vi har. Det faktum att vi genom demokratin får beslut som går oss emot förtar inte värdet av gemensamma beslut och en sammanhållning som ger stabilitet. Det ligger i våra händer om vi ska lyckas gå framåt eller sitta fast i gamla och nya motsättningar, verkliga eller skapade.
Gunnar Hökmark, Europaparlamentariker (M), ansvarar för lagstiftningar som rör bankkrishantering och bankstrukturfrågor.