Steg för steg har vi nu möjlighet att lägga bitarna tillrätta för att Europa ska kunna återta ett ledarskap i den digitala utvecklingen. Det europeiska ledarskapet växte fram under 1990-talet baserat på avregleringen av telemarknaden, med alla de nya konkurrenter och företagsformer det gav, och den gemensamma gsm-standarden som gav stordriftsfördelar och en gemensam telestruktur för de mobila näten. Nu bör vi lägga grunden för ett nytt ledarskap.
Den digitala agendan har varit ett viktigt spår för EU under ett antal år. Men det hjälper inte att tala om det. Det krävs konkreta reformer och förändringar som kan lägga grunden för att Europa leder utvecklingen. Genom det nya europeiska spektrumprogrammet har vi lagt en grund för att vi i EU ska kunna vara ledande när det gäller kapacitet och hastighet för mobilt internet.
Genom den nya roamingregleringen läggs grunden för att vi ska kunna använda mobilt internet runt om i EU utan skyhöga kostnader. Genom mitt förslag om Local Break Out sker en strukturell reform som innebär att vi kommer att kunna surfa via den nationella operatören i det land vi besöker, utan att roama via hemlandet.
En stor andel av användningen och utvecklingen av tjänster kommer att handla om mobil datatrafik och mobilt internet. Men det fasta nätet, bredbandsnätet, blir basen för den utvecklingen.
Som rapportör och talesman för min partigrupp i Europaparlamentet, EPP, kommer jag att verka för att EU nu genom de tio miljarder euro som är budgeterade ska höja ambitionerna för bredbandsutbyggnad vad gäller tillgång, hastigheter och kapacitet.
Här vill jag ha synpunkter och en debatt om hur vi bäst använder de här pengarna för att kunna utforma lagstiftningen rätt.
För det första vill jag att vi ska använda offentliga medel bara när det inte annars kan ske genom privata investeringar. Hur avgränsar vi det så att vi inom hela EU får till stånd en utbyggnad med hög kapacitet utan att det urholkar konkurrens och ersätter privata pengar?
För det andra anser jag att dagens mål för den digitala utvecklingen är hopplöst föråldrade. Målet att hälften av hushållen i EU ska ha tillgång till 100 Mbit/s bredband 2020 och 100 procent av hushållen ska ha 30 Mbit/s är ett mål som är relevant i dag, men är om åtta år förbisprunget av en verklighet som rör sig snabbare än offentliga utredningar. Hur sätter vi de rätta målen så vi inte blir nöjda med en femteplats?
För det tredje anser jag att nätet ska vara öppet för olika tjänster och att operatörer ska få ta betalt för den kapacitet man levererar men inte att man ska kunna blockera tjänster.
Det kan hindra utvecklingen och skapar en situation där leverantörer väljer ut de tjänster vi kan använda.
Behövs det en reglering om neutralitet och hur kan denna utformas utan att motverka operatörers vilja att investera?
Gunnar Hökmark är vice ordförande i EPP-gruppen. Han var ansvarig för parlamentets lagstiftning om den nya spektrumpolitiken.