Vänsterpartiet vill upplösa EU. Partiprogrammet är mycket tydligt:
”EU måste upplösas för att ett i grunden annorlunda europeiskt samarbete skall kunna byggas. En viktig del i en sådan process kan vara att länder väljer att lämna unionen. Vänsterpartiet arbetar bland annat därför för ett svenskt utträde ur EU.”
Det är en av de mest extrema utrikespolitiska positioner som ett parti som vill vara med om att utforma svensk utrikes- och säkerhetspolitik någon gång har haft. Det må vara en sak att vilja ett svenskt utträde men att vilja föra Europa tillbaka in i mellankrigstiden genom att avveckla ett unikt fredssamarbete är extremt.
Det är också unikt att ett sådant parti, förutom det historiska arvet av försvar för diktaturer, självklart räknas in inte bara i regeringsunderlaget utan också ingår i själva regeringsalternativet som sådant. En regering där ett extremt och europafientligt parti kan blockera viktiga frågor därför att man är emot samarbetet som sådant kommer aldrig kunna föra en handlingskraftig och trovärdig utrikespolitik inom ramen för det europasamarbete vi är en del av.
Det är inte lite som vänsterpartiet vill demontera i Europa. EU har under årtionden omformat Europa från murens fall, diktaturernas kollaps och den socialistiska ekonomins fattigdom till en öppen och fredlig kontinent med en frihet och rättstat som garanteras 500 miljoner människor. EU i dag är spegelbilden till det delade och förtryckta Europa som Lars Ohly och hans kolleger hyllade i partiprogram och i telegram till partikongresser. Nu ska den samma Lars Ohly ha ett styrande inflytande över den svenska utrikes- säkerhets- och Europapolitiken.
Att han har detta inflytande är uppenbart. När de rödgröna i går presenterade sin gemensamma utrikespolitik framgick det att Afghanistan inte riktigt finns på deras karta. Landet nämns två gånger i förbifarten som ett av många länder med mer eller stora inre konflikter, typ Indien, Filippinerna, Pakistan, och så Afghanistan. EU nämns också mer parentetiskt, som något Sverige ska agera gentemot, inte som att vi är en del av Europeiska unionen som ger oss en möjlighet att driva utrikespolitik med ett genomslag.
Vänsterpartiet som i årtionden försvarade de socialistiska diktaturerna som sin egen familj menar att EU inte uppfyller minimiala demokratiska krav. Det vill säga ett fredligt samarbete baserat på demokratiska länders samverkan genom regeringar och ett gemensamt parlament är snarare att jämföra med de regimer som vänsterpartiet tidigare försvarade än med demokratiska samhällen.
Det är detta parti som socialdemokraterna nu vill legitimera och låta vara med och styra svensk utrikespolitik. Det är en skam för alla de socialdemokrater som i årtionden höll gränsen klar och tydlig mot diktaturens vänner. Hur ska Mona Sahlin och socialdemokraterna kunna dra en tydlig gräns mot Sverigedemokraters demokratiförakt när man välsignar vänsterpartiets och upphöjer det till regeringsfähighet?