Tre svenska ledamöter av Europaparlamentets socialistgrupp – Marita Ulvskog, Göran Färm och Olle Ludvigsson – har, trots att de slagit sina pennor ihop, inte lyckats finna en enda punkt där de i sak kan bemöta min artikel om socialdemokratins paradoxala ekonomiska politik, skriver Gunnar Hökmark (M).
Jag pekade på det underliga i att man fördömer de regeringar som har lyckats med den ekonomiska politiken och i stället hyllar den utgiftspolitik som har lett länder in i krisen.
Detta svarar de inte på utan skriver att Europa behöver fler jobb. Det är sant, men faktum är att jobben har slagits ut som allra mest i de länder som gjort som de vill, som ökat sina utgifter, och bevarats i de länder som slagit vakt om stabiliteten. Sverige har trots krisen ökat sysselsättningen med mer än 200 000 personer.
I Frankrike, som för den politik de hyllar, stiger arbetslösheten i snabb fart medan Tyskland, vars politik de kritiserar, lyckas hålla nere arbetslösheten, vilket de själva erkänner. De borde inse att det är något som är fel med den politik de stöder.
Klara inte att svara
Jag skrev: Europas problem är dock inte för små underskott utan för stora. Om stora underskott vore lösningen på den ekonomiska krisen skulle vi inte ha någon kris eftersom det finns ett överskott av underskott. Och problemen förvärrades i de socialdemokratiskt styrda länderna Spanien, Portugal och Storbritannien när de just för att möta krisen försökte köra förbi den genom ökade underskott.
Inte heller på detta kan de tre svenska företrädarna för socialistgruppen bemöta. I stället skriver de följande:
Genom att sänka efterfrågan, minska skatteintäkterna och höja arbetslöshetsutgifterna har de alltför forcerade nedskärningarna gjort det svårare att sanera statsfinanserna och få ekonomin på fötter i bland annat Grekland, Spanien och Portugal. Krisen har bara blivit längre och djupare. Jobbförstörelsen har varit massiv.
Underskott skapade krisen
Det verkar som om de tre Europasocialisterna inte var i Europa när krisen bröt ut i dessa länder. Sanningen är ju att dessa länder inte hade några pengar, ingen som ville låna till dem och växande arbetslöshet på grund av förlorad konkurrenskraft. Det ledde till sänkt efterfrågan, minskade skatteintäkter och ökade utgifter för arbetslöshet.
Det var ju detta som skapade den europeiska krisen. Deras kris berodde ju på underskott som var för stora och att de inte kunde låna till sina skulder. Det ledde till stigande räntor som slog ut jobb, höjda skatter som slog ut jobb och osäkerhet som slog ut investeringar. Under socialistiskt styre. Hur skulle ännu större underskott lösa det problemet?
Nu är verkligheten att utvecklingen i dessa länder, med just den politik som de tre Europasocialisterna kritiserar, sakta vänder. De har en växande export och de har minskande underskott och börjar få de första hoppingivande signalerna från arbetsmarknaden.
Ulvskog, Färm och Ludvigsson är däremot ståndaktiga. De försvarar fortfarande politiken som förde in i krisen och attackerar den som hanterar problemen.
Underliga krav
Jag skrev om det underliga i att svenska socialdemokrater har krävt ökade underskott och växande utgifter som lösning på problemen i underskottsländerna medan deras socialdemokratiska kollega Magdalena Andersson kritiserar den svenska regeringen för att inte strama åt tillräckligt.
Det vill säga: de länder som inte har råd bör spendera mer enligt socialdemokraterna medan det enskilda land i Europa som har råd att stimulera ekonomin i stället ska strama åt genom höjda skatter. Det förvånar mig inte att de inte svarade på detta enkla konstaterande heller.
Gunnar Hökmark (M)
ledamot av Europaparlamentet och vice ordförande för dess största partigrupp EPP