I Italien i dag är det osäkerheten om framtida regering och framförallt om framtida politik som står i fokus. En återkomst av populism under Berlusconi skulle bidra till ny oro på räntemarknader och när det gäller förtroendet för politisk ledning. I Cypern är läget att en kommunistisk ledning har lett landet in i vad som närmast kan betraktas som en bankrutt med mycket stora stödbehov om det inte ska bli just konkurs. Och i Frankrike ser vi hur den socialistiska regeringens tal om att Europa ska ta ansvaret har lett till att man inte själv har tagit något ansvar. När det gäller Cypern bör utgångspunkten vara att pröva frågan direkt om en nedskrivning av fordringar på landets banker istället för att hamna i nya stödsystem utan reformer.
Förhoppningarna på Italien är att det inte ska bli vare sig det ena eller det andra, det vill säga vare sig en Berlusconiseger eller en socialistseger utan att Monti ska kunna fortsätta. Den socialistiska inriktningen i Italien når inte Berlusconis populistiska höjder men bygger likväl på att man ska stimulera ekonomin men ökade offentliga utgifter leder vare sig till större konkurrenskraft eller att man kommer ut ur krisen. Istället sätter man sig som vi har sett i så många andra länder allt djupare i problemen.
Och den lite lösliga inställningen till budgetpolitiken ser vi även i Sverige. I dag har de sex svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet samlat sig till ett besked om hur de ska rösta när vi ska ta ställning till EU-budgeten som den överenskomms för tre veckor sedan. Deras beslut är fast och modigt. De har beslutat sig för att besluta sig senare.
Och grunden är att de först har drivit på för ökade utgifter och anklagat Europas borgerliga regeringar i allmänhet och den svenska i synnerhet för snålhet och åtstramning, därefter anser de att den nu överenskomna budgeten ger Sverige för liten medlemsavgiftsminskning, till skillnad från den ökning på 10 miljarder som de inte har kunnat samla sig att rösta emot i parlamentet, och att den egentligen inte är en minskning och i vilket fall som helst inte en minskning på rätt sätt.
Som jag bedömer det i dag är hoten om att parlamentets omröstning skulle vara hemlig undanröjt,, det är en dumhet som aldrig borde ha presenterats, men det är intressant att notera att de sex socialdemokraterna vill hålla sin uppfattning hemlig så länge som möjligt.
När detta skrives är jag på väg till Mobile World Congress i Barcelona. På grund av inställda flyg blir det en sen kväll, men inget ovanligt i detta land, och i morgon som planerat deltagande i diskussionen om hur spektrum kan användas bättre för mobila bredband. Mitt inlägg kommer att handla om att vi nu måste gå till verket och fördela utrymmet på det så kallade 700-bandet för mobila bredbandstjänster. Därmed kommer även Europa använda det frekvensband som nu alltmer öppnas för mobila bredbandstjänster och som tekniken utvecklas inom. Och ska vi vara ledande ska vi ha tillräckligt för de snabbaste och bästa tjänsterna liksom en teknologi som blir till världsstandard.