I Sverige en socialdemokrati som alltmer tappar fotfästet. Det är svårt att förstå hur en rörelse som en gång dominerade det svenska samhället nöjer sig med en utveckling där man håller på att förlora även den roll som man skulle kunna anpassa sig till i ett modernt samhälle utan kollektivismen som stjärna. Rollen som ett parti med 50 % av väljarna inom räckhåll har man redan förlorat.
Nu håller man genom sin vilsenhet och längtan till 1960-talet på att förlora även den roll som man skulle kunna spela i vår tid. Det kan röra sig om ytterligare ett historiskt steg för socialdemokratin.
De svenska socialdemokraterna har länge varit större än andra socialdemokratiska partier. Nu är man på väg utför mot att bli mindre än sina motsvarigheter i Europa. Det kommer att ytterligare förändra det svenska samhället med de större krav det ställer på hur ett frihetligt samhälle kan utvecklas.
I Europa präglas socialdemokratin av mer eller mindre samma identitetsproblem. Efter murens fall har den demokratiska socialismen förlorat den vattendelare som kom att skilja europeisk socialdemokrati från annan socialism. Allra tydligast kommer det till uttryck i att Europas socialdemokratiska partier leds av bulgaren Sergej Stanisjev som leder ett socialdemokratiskt parti som, liksom i Ungern, är den gamla kommunistiska diktaturens reformerade parti.
I Europasocialisterna möts inte bara politiker som fanns på olika sidor av muren utan också på olika sidor av den vattendelare som demokratin var. Där finns både demokrater och tidigare icke-demokrater som företrädde och ledde förtrycket.
Samtidigt finns det inte utrymme för vare sig traditionell socialdemokratisk utgifts- och skattepolitik. Förtroendet och efterfrågan på kollektivistiska lösningar närmar sig noll. Framgångsrika socialdemokratiska partier har accepterat detta på bekostnad av det socialdemokratiska idéarvet, så som i Storbritannien.
Så vad är socialdemokraterna för rörelse? Ett problem är att Håkan Juholt och riksdagsgruppen inte riktigt verkar veta det. Ett annat att inte heller väljarna verkar veta det, eller bry sig om det. Och kanske är det så att den socialdemokratiska ledningen inte orkar bry sig om att väljarna inte bryr sig.
Bloggar: Edward Riedl, Ekonomisten, SvD:s ledarblogg.