I onsdags höll EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker sitt årliga tal om läget i unionen och hur Europa kan bli starkare i världen. I talet, som i det stora hela berörde de stora gemensamma utmaningarna, nämnde Juncker också att EU bör göra lagstiftning av Göteborgsmötet, det vill säga det möte som var de svenska Socialdemokraternas initiativ och som Stefan Löfven lovade aldrig skulle leda till lagstiftning.
Vi moderater varnade för detta. Nu ser vi att Stefan Löfven inte visste vad han gjorde.
Under den rödgröna regeringen bortprioriterades Europa, trots rysk upprustning, migrationskris och Brexit, i skymundan av FN och kampen för en plats i Säkerhetsrådet. Socialdemokraternas flaggskeppsinitiativ i EU var av inrikespolitisk karaktär; att inbjuda till ett toppmöte med EU:s ledare för att diskutera 20 sociala principer. Denna prioritering var vi moderater emot. Det är inte EU:s uppgift att lagstifta om svensk arbetsmarknad, föräldraförsäkring och välfärd.
Löfven hävdade att Göteborgsmötet bara var ett möte för att diskutera visioner och att den deklaration som fastställdes inte skulle leda till lagstiftning. Antingen missledde han medvetet eller så hade han inte förstått att EU i grunden är en union som stiftar lagar.
Lagförslag från kommissionen har redan dykt upp i riksdagens arbetsmarknadsutskott och nu i onsdags sade Juncker att det var dags att göra ”de goda intentionerna från Göteborgs-toppmötet” till lag. Nästa regering måste göra bättre prioriteringar och motstå krav om en social pelare för att i stället fokusera på det som är de stora gemensamma uppgifterna.
Den sociala pelaren skulle innebära att Sverige flyttar makt från riksdagen till Bryssel och att länder som Sverige, Italien, Rumänien och Frankrike skulle behöva kompromissa om frågor som socialförsäkringsnivåer. Den går rakt emot den svenska modellen som Socialdemokraterna säger sig värna. Man bör dock komma ihåg att den sociala pelaren i EU inte har drivits fram av ”någon annan”, utan att det är länder som Sverige, på initiativ av Socialdemokraterna, som har drivit dessa frågor.
När Marita Ulvskog nu säger att det är orimligt att på EU-nivå besluta om föräldraledigheter rimmar det illa med hur socialdemokrater har röstat i Europaparlamentet och hur den rödgröna regeringen gjorde sociala frågor till sin prioritering i EU-samarbetet.
Sverige och Europa står inför hot och utmaningar som vi endast kan möta gemensamt. Några av dessa adresserades i Junckers tal, hur EU kan vara en stark röst i världen för frihet, demokrati och handel länder emellan. Att som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna vilja lämna samarbetet skulle bara fördjupa de problem vi har och är snarare ett uttryck för en världssyn där man vill se Sverige isolerat och ensamt.
Sverige behöver samarbeta med andra länder i klimatpolitiken, energifrågor, den inre marknaden som gör det lättare att handla inom Europa, våra gemensamma gränser, migrationspolitiken och vår gemensamma säkerhet. Därför måste vi fokusera på det som är gemensamt och i stället bejaka våra olikheter, som i de sociala frågorna.
Europas framtida riktning är inte förutbestämd, utan den definieras ständigt av medlemsländerna och de folkvalda politikerna. Därför spelar det roll vilka politiker och vilka partier som företräder Sverige i Europa. Medan sverigedemokrater och vänsterpartister vill göra Sverige ensamt saknar Socialdemokraterna förståelse för konsekvenserna av sin egen politik.