Det anmärkningsvärda med Marita Ulvskogs och Johan Danielssons svar på min artikel är att de överhuvudtaget inte svarar på den. När jag skriver om att deras skrämselpropaganda om att den fria rörligheten skulle leda till social turism och arméer av låglönearbetare visat sig fel låtsas de som det regnar. Den studie som SIEPS presenterat handlar inte, som Ulvskog/Danielsson försöker avfärda den med, om att arbetstagare från andra länder bidrar positivt till vår ekonomiska utveckling, även om det är sant i sig.
Vad studien visar är snarare att just den skrämselpropaganda som Ulvskog och Socialdemokraterna en gång mötte de nya medlemsländerna med var fel. Det borde Ulvskog och Danielsson nu erkänna.
Det borde också leda till att de slutar skrämmas med den fria rörlighetens påstådda konsekvenser och som åtminstone Danielsson inför Europavalet öppet säger sig vilja begränsa. Istället upprepar de sig: ”Om inget görs kommer bransch efter bransch att drabbas av underbudskonkurrens.” Det vill säga tillbaka till påståendena från 2004 och 2009 som visat sig vara just fel.
Dessutom utvecklar de sitt resonemang med att den fria rörligheten domineras av ansvarslösa företag, som de dessutom påstår att jag skulle ta i försvar. Det är tröttsamt men fel. Den fria rörligheten bygger på lagar och regler, bland annat i form av utstationeringsdirektivet. Ansvarslösa företag som bryter mot dessa lagar har inget med den fria rörligheten att göra.
När Socialdemokraterna fortsatt hävdar att den fria rörlighet som har stöd i europeisk och svensk lagstiftning präglas av ansvarslöst företagande, underbudskonkurrens och lönedumpning sällar de sig de facto till dem som svartmålar den fria rörligheten.
Min artikel byggde på de studier av verkligheten som visar att de har fel. Fakta är dessutom att Sverige är ett av få länder som under denna period har haft en positiv reallöneutveckling. Det är mer än vad Socialdemokraterna vill erkänna ett valår.
Gunnar Hökmark
Ledamot av Europaparlamentet och Moderaternas förstanamn vid årets Europaval