Ryssland sänker sig allt längre ner i den syriska tragedin. Motviljan att ta ställning mot al-Assad är en deklaration av den nuvarande ryska regimens moraliska och politiska standards. Den blir desto tydligare eftersom ingen kan hävda att det är vitala nationella säkerhetsintressen som styr regimen Putins agerande när man i praktiken stöder en regims massmord på sina egna medborgare.
Okänsligheten och viljan att gå emot det internationella samfundets växande krav på regimförändring blir desto mer oförklarlig i perspektivet att det nu blir alltmer uppenbart att regimen al-Assad kommer att falla. Frågan är bara hur många barn och vuxna som kommer att mördas i den syriska militärmaskin som Ryssland rustar.
Saken är att den ryska regimen ser denna typ av maktutövning som en maktutövning man inte vill ta avstånd ifrån eftersom man inte vill utesluta den för egen del. Så har det varit i Tjetjenien och så är det när man i dag med växande brutalitet agerar mot den interna oppositionen. Syrien ligger långt bort från Sveriges gränser och norra Europa men Moskva och Kremls maktutövning ligger betydligt närmare. Den hänsynslöshet som vi ser i Syrien och som riktas mot rysk opposition kan drabba även Rysslands grannar om regimen Putin anser sig kunna vinna något på det. Och det är frånvaron av utrymme för den typen av handlingar som kommer att påverka Rysslands agerande mot sina grannar.