Ryssland väljer sin isolering – artikel i SvD

Det vi nu ser pågå i Moskva och på Krim är medvetna politisk beslut, av Vladimir Putin och självfallet ingen annan, om att söka det formella mandatet att invadera ett annat land med militära förband, att upprätta en lydstat under Moskvas styre och att strunta i allt vad internationella regler och lagar säger.

Detta är ett Ryssland som nu fullt ut tar stegen tillbaka till ett sovjetiskt förhållningssätt till sin omvärld och till andra människors frihet och liv. Man gör det med hot om, och med den uppenbara användning av, en upprustad militär som utan problem kan genomföra militära manövrar på någon dags order för att manifestera rysk styrka och dominans över grannar.

Historien söker alltid sina paralleller men den upprepas sällan, bara alltför lätt kopieras till sin form. Nu ser vi etniska marionett-regimer begära rysk hjälp som vi en gång såg i Prag 1948 och under samma tid i andra europeiska huvudstäder. Nu agerar en stormakt militärt för att ansluta geografiska områden till sig från ett annat land på grund av dess etniska sammansättning, så som vi såg i Sudet Tyskland bara tio år innan Pragkuppen.

Ryssland har de senaste åren drivit en kraftfull påverkanspolitik, med ekonomisk krigföring, korruption och strategiska investeringar, militära hot och löften till auktoritära regimer om att slippa kraven på demokrati från Europa. Det är ett gammalt sovjetiskt tänkande som har riktats in på Rysslands grannländer.

Armenien som i in kombination av hotfull övertalning samt ekonomiska och militära hot tvingades vända sig bort från vidare Europasamarbete. Georgien som utsatts för ett krig och en ockupation av två delar av dess territorium, med fortsatt politisk destabilisering och inflytandepolitik. Moldavien som utsätts för hoten om ett förlorat territorium där ryska ”fredstrupper” redan finns på plats och som samtidigt lever under ständigt förnyat blockadhot. Vitryssland som i praktiken har förvandlats till en korrumperad lydstat. Och senast Ukraina, där den korrupta ryska regimen har försvarat den mest korrumperade regimen i Europa för att vinna ökad kontroll över dess territorium och politiska inriktning.

Det är en ny ridå man nu försöker sänka framför europeiska städer och länder för att bakom den lämna fältet fritt för maktmissbruk och obskyr maktutövning där mänskliga fri- och rättigheter är en restpost för den korrumperade makten. Men det är också en ridå som man använder för att bakom den föra en politik som påverkar även andra länders ekonomiska och politiska förutsättningar framför ridån.

På samma sätt som kriget i Georgiens viktigaste geografiska punkter inte var i Abchazien och i Sydostossetien utan Moskva handlar även det som skett och sker nu om skeenden och mörka beslut i Moskva.

Ryssland måste nu få den demokratiska världens tydliga besked om att man för varje nytt steg inte bara för sig själv tillbaka till en annan tid av sovjetism utan också till den isolering som drabbar varje hotfull stat bland dem som vill leva i fred.

Europas makt är betydande gentemot ett Ryssland som behöver sin energihandel och en fri tillgång till världens marknader i egenskap av partner i den internationella frihandelsordningen. Ryssland har redan underminerat sin roll som en trovärdig handelspartner och energileverantör. Tillsammans med USA har nu EU ett ansvar för att Rysslands val om fortsatt militärt ingripande också innebär ett val som stänger Ryssland ute från allt det samarbete som vi har demokrati, internationell rätt och respekten för suveräna staters frihet som grund för. Ryssland riskerar nu välja sin egen innestängning, bortom sin ridå, och håller på att göra sig till en isolerad stat bortom det samarbete som formar den moderna världen. Putin måste få veta och förstå att man inte kan göra sig till fiende med freden och samtidigt vara vän med demokratierna.

Gunnar Hökmark

Vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp