Ett vinterkallt Bryssel där det mesta tar lite längre tid och är ovant. Senaste gången det var så här kallt var 1996. För min del var skillnaden i temperatur betydande.
Just nu ser vi hur Europa på olika sätt möter två av den nya tidens säkerhetspolitiska aktörer och de nya hot de innebär. Det är en påminnelse om att vi inte kan tolka dagens säkerhetspolitik och stabilitet genom frånvaron av den gamla tidens hot.
För Europa är det inte bara vinterkylan som präglar vardagen. För stora delar av Europa är nu nödvändiga gasleveranser satta på undantag som ett resultat av Rysslands politik mot Ukraina. Och låt det också vara helt klart att det är Ryssland som agerar mot Ukraina, det handlar inte om någon kommersiell tvist på affärsmässiga grunder. Ett agerande av detta slag genomförs inte utan regimen Putins aktiva medgivande. Och det är också så att Putin har gett sitt tydliga godkännande av det som nu sker och drabbar Ungern, Bulgarien, Turkiet, Österrike och nu också Kroatien, förutom att länder som Tyskland och Frankrike märker konsekvenserna.
Skälet till Rysslands agerande är tvåfaldigt. Dels vill man sätta de ukrainska ledarna på plats efter det stöd som Ukraina i somras gav Georgien, dels vill man visa Europas länder vikten av att ha egna och unika distributionskanaler för gas, och på det viset kan man splittra upp EU samtidigt som ansträngningarna för att formera en gemensam europeisk energipolitik är större än tidigare. Och man agerar inte utan framgång. De senaste åren har vi sett hur Ryssland har knutit speciella avtal och investerat i gemensam infrastruktur tillsammans med Tyskland, Österrike, Ungern och länderna på Balkan, Serbien i synnerhet. Till detta kommer överenskommelser med Libyen som också berör mer avlägsna leveranser från Nigeria, båda två länderna tidigare sedda som leverantörer som skulle minska beroendet till Gazprom, nu på väg att bli en del av Gazproms infrastruktur för leveranser till Europa.
I morgon kommer Ukrainas vice utrikesminister till utrikesutskottet samtidigt med företrädare för den ryska regeringen i en hearing kring det som nu drabbar inte bara Ukraina utan också Europa i övrigt. Det sker för övrigt samtidigt som energikommissionären Piebalgs leder förhandlingar mellan Ukraina och Ryssland i samma fråga.
Den rätta lösningen på denna utmaning är inte att låta Ryssland lyckas splittra upp utan istället förena de europeiska energimarknaderna.
På tisdag nästa vecka blir just frågan om de europeiska energimarknaderna föremål för nya diskussioner i parlamentet med sikte på de förhandlingar som vi nu har krävt ska genomföras så snabbt som möjligt med det tjeckiska ordförandeskapet.
Morgondagen präglas för min del på morgonen av förberedelser för den rapport som parlamentet ska besluta om med anledning av den finansiella krisen och återhämtningsplanen. Som rapportör för EPP-ED är min förhoppning att vi ska kunna få en bred icke-socialistisk majoritet för en politik som ser staten som en sista trygghet, precis som i andra sammanhang, inte som en spelare som ska styra ekonomin mer. Den avgörande förutsättningen nu är att få ingång framtidsinriktade investeringar. Det uppnår vi inte genom mer statsekonomi.
Därefter är det hearing om roaming frågan, ytterligare diskussioner kring den ekonomiska återhämtningsplanen, förhandlingar om kärnkraftssäkerhet och diskussion om krisen i Mellersta Östern och EU´s agerande.
Hamas har nu ikväll sagt nej till vapenvila med motiveringen att man vill ha införselvägar öppna för att kunna få in mer vapen. Det är vapen som man vill ha, inte just bara mot Israel utan för att kunna möta Fatah. Samtidigt som man uppmanar civilbefolkningen att stanna kvar på det slagfält man skapat för att skjuta raketer gömmer sig organisationens ledare under ett av sjukhusen i Gaza.
En vapenvila måste nu drivas fram som innebär att Hamas inte kan ladda upp för nya krigsoperationer. De raketer som man nu skjuter på Israel med kommer från Iran. Finansieras av Iran. Det är inget nytt. Vare sig Hamas eller Hizbollah har några egna förmögenheter. De finansieras av dem som vill våld och krig. En vapenvila måste organiseras så att de inte kan fortsätta så krig. Irans destruktiva roll måste begränsas genom aktiv politik.
Det innebär också att frågan om den iranska motståndsrörelsen ska ses i detta perspektiv, inte ur den iranska regimens. Det är direkt löjligt att Europas regeringar under lång tid har satt upp den iranska motståndsrörelsen på terrorlistan, dels eftersom den inte har begått några terrordåd i modern tid, dels därför att det är den iranska regimen som är terroristernas finansiärer.