Hoppa till innehåll

Ryssland och Cypern

Finns många skäl att bekymra sig över den finansiella situationen på Cypern. Till för en kort tid sedan hade landet en kommunistisk president och var Europas sista kommunistland. Det lämnade sina spår på ekonomi och finanser men bidrog också till en öppenhet mot så kallade ryska investeringar. Cypern är ett av de länder som har störst direktinvesteringar från Ryssland, vilket är ett uttryck för att ryska rikedomar placeras i skydd på denna ö. I praktiken en penningtvätt som är oacceptabel.

Detta är också skälet till att den cypriotiska regeringen inte ville skydda insättningar i de cypriotiska krisbankerna under insättargarantins skydd på 100 000 euro. Därmed underminerar man den säkerhet som insättargarantin ska ge europeiska banker vad gäller normala konton. Det rimliga hade varit att enligt gemensam lagstiftning skydda dessa insättningar och istället göra nedskrivningar på det som inte är skyddat utan riskexponerat. Men då skulle man skriva ner en ännu större del på stora insättningar och därmed också större internationella insättningar, framförallt ryska. Och det vore som vi vet inte populärt i Ryssland. Och när det cypriotiska parlamentet i kväll sa nej till nedskrivningen av skulder, det vill säga insättningar, sa man också nej till det internationella stödpaketet.

 

Samtidigt är de två största bankerna i princip utan likviditet och i djup kris. Därav det EU-stödpaket som diskuterats de senaste dagarna. Det bygger på att Cypern bidrar till att mobilisera resurser för att matcha stöd från EU och IMF. Utan detta stödpaket finns inga pengar alls. Det är alltså inte stödet från EU som driver fram behovet av besparingar och nedskrivning av skulder utan den totala avsaknaden av pengar för att säkra bankernas fortlevnad.

Därför tvingades också den cypriotiske finansministern fara till Moskva denna kväll för att där finna de drygt 6 miljarder euro som Cypern måste finansiera för att matcha det internationella stödet. Och ett alternativ till nedskrivning och stöd från EU är att Gazprombank tar över den näst största banken på Cypern. Därmed har ryska ekonomiska intressen tagit ytterligare ett steg in i EU med allt vad det innebär i form av penningtvätt och risk för korruption.

I dagens DN skriver jag om hur en ridå faller ner över det östra Europa bakom vilken vi kan finna länder som Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbadjan. Där utvecklas nu en maktutövning där privata och offentliga intressen blandas i en oöverskådlig blandning, bortom demokratisk kontroll. Och med ryska penningtvättade tillgångar på Cypern liksom ett växande beroende till ryska direktinvesteringar och ryskt stöd är risken för korruption och rysk inflytandepolitik stor. Makthavarna finns bakom ridån och den påverkar bankkrishanteringen inom ett EU-land.

Riksdagsledamoten Mats Johansson har i boken Kalla Kriget 2.0 skrivit om utvecklingen i Ryssland. Den är väl värd att läsa för den som vill förstå logiken bakom det som nu sker i stora delar av Ryssland.