Hoppa till innehåll

Ryssland måste möta krav

[BILD1]Toppmötet mellan EU och Ryssland i går blev ingen framgång för någondera sidan utan snarare ett stillastående. Det har sina skäl. Konkret handlade det om att Polen blockerade förhandlingar så länge som Ryssland blockerar import av kött från Polen. Men det finns också ett vidare perspektiv som skapar en tveksamhet om europeisk Rysslandsstrategi.

Mordet på Anna Politkovskaya och den tidigare FSB-agenten Litvinenko utgör två händelser som skapat många frågetecken inte bara kring den politiska utvecklingen i Ryssland utan också kring president Putins roll i dessa händelser. Det kan självfallet vara så att den ryska säkerhetstjänsten inte har något med vare sig det ena eller det andra mordet att göra. Precis som ett antal andra mord på oberoende journalister, politiker och affärsmän som varit en irritation för den styrande eliten inte alls behöver vara kopplade till den regerande gruppen i Moskva.

Det kan vara ett uttryck för en framväxande laglöshet men det är i så fall en framväxande laglöshet som i första hand riktar sig mot dem som kritiserar, utreder och ifrågasätter den ryska regimens maktutövning. Det gör att ansvaret, det må vara passivt eller aktivt, faller på den regim som de mördade har varit kritiska till. Ett laglöst samhälle som ser sina oberoende medborgare mördas utan att något görs åt det låter laglösheten drabba demokratin.

Lägger man till detta den bild som präglas av den ryska regeringens uttalade politik i stödet till den vitryska diktaturen, i stödet till den valfuskande regering i Ukraina som till slut efter den orangea revolutionen hösten 2004 till slut tvingades avgå, repressalierna och hoten mot Georgien samt kriget i Tjetjenien växer fram en bild av ett Ryssland som måste tas på allvar.

Lägger man dessutom till detta det faktum att Ryssland medvetet använder handelspolitik till att utöva makt mot sina grannar, det må vara när det gäller gasleveranser till grannar eller blockad av vin från Georgien, kött från Polen och kanske även från Rumänien och Bulgarien finns det anledning att ställa tydliga krav på de villkor som bör gälla för samarbetet mellan EU och Ryssland, om det inte ska leda till att ett ökat samarbete leder till ett ökat beroende som enskilda medlemsstater själva inte kan hantera när Ryssland använder sig av det.

Lägger man dessutom till detta att Ryssland målmedvetet söker lägga sig till med företag som innehas av konkurrenter för att skapa nya monopolsituationer som en europeisk aktör, framförallt inom energiområdet finns det skäl att lägga fast tydliga spelregler när det gäller konkurrens och ömsesidighet när det gäller investeringar och företagsköp.

När Polen nu har använt sitt veto mot att starta förhandlingarna med Ryssland, så länge Ryssland blockerar polsk export av köttprodukter utan att det finns annat än politiska skäl, skapar det en situation som fryser relationerna mellan EU och Ryssland samtidigt som det också innebär att Ryssland förlorar de fördelar landet skulle kunna vinna på ett vidare samarbete.

Det är inte säkert att Putin beklagar detta i ett mer kortsiktigt perspektiv. Det ger möjlighet att agitera mot Europa och det som upplevs som europeiskt intrång i ryska affärer, det vill säga reaktioner mot övergrepp mot mänskliga fri- och rättigheter. Kanske upplever han därmed också en större frihet att agera mot Georgien. Samtidigt så finns det i det ryska samhället ett behov av ökade kontakter med Europa, av det enkla skälet att man behöver europeiska kunskaper och långsiktiga avtal, inte minst för att kunna klara av att investera i energisektorn, både när det gäller utvinning av gas och olja och distribution genom eftersatta pipelines.

För Europa och EU gäller nu att använda denna tid att utveckla en fast men öppen politik gentemot Ryssland. Det gäller krav på att Ryssland skriver under det gemensamma energicharteret, accepterar europeiska konkurrensregler och ställer upp på krav som handlar om en handel och ett ekonomiskt samarbete som inte är en funktion av den ryska regeringens utrikespolitiska mål gentemot enskilda länder utan som sker av ekonomiska skäl för medborgarnas bästa.

I torsdags fick jag igenom ett antal krav i Industriutskottets beslut om energipolitik som bland annat innebär att EU´s konkurrensregler ska appliceras på ryska aktörer på samma sätt som på andra, krav på att pipelinesystem ska vara öppna för konkurrenter samt energicharteret ska vara en grund för det gemensamma samarbetet inom energiområdet.