I dag för ett år sedan genomfördes den ryska annekteringen av Krim. Den byggde på lögner, osanningar och falsk propaganda samt grundläggande brott mot internationell rätt och internationella avtal. Rysslands invasion, ockupation och annektering har mer än något annat skadat Ryssland och landets framtid men också underminerat den europeiska fredsordningen.
Det fanns dem som försvarade eller ursäktade denna invasion. En del hävdar att man måste förstå Ryssland, som om brottslighet och militära angrepp ska ursäktas. Andra menade att den ursäktades på grund av förekomsten av fascism i Ukraina, lydigt följande den ryska propagandan. De gjorde sig alla till snälla följare av en i grunden fascistisk ledarstil och ideologi som hävdar rysk etnisk tillhörighet som överordnad internationell rätt och demokrati.
I dag är Krim en del av den ryska rättslösa staten, med en undergrävd demokrati och en förstörd ekonomi. Ingen opposition vågar yttra sig. Människor arresteras och förföljs. Växande fattigdom och samma livsvillkor som präglar medborgarna i Ryssland. Det är bara några få gangsterregimer som erkänt annekteringen. Det är ett sällskap som vare sig Ryssland eller någon annan bör vilja tillhöra.
Nu ställs krav på en europeisk och internationell politik som utgår från att Ukraina ska ha den fulla och odelade rätten till sitt territorium och till sin frihet. Det är vad denna dag bör handla om. Ryssland måste återgå till sina gränser och upphöra med all krigföring liksom med alla andra destabiliserande åtgärder. Det är bara som en fredlig granne som Ryssland kan vinna en framtid som en del i en större europeisk gemenskap och i den internationella ekonomin. Frihet och rätt måste gå före militär makt och despoti. Det är vad europeisk säkerhet och fred handlar om.