[BILD1]Rysslands politiskt strategiska utnyttjande av sina olje- och gastillgångar är relativt väl uppmärksammat. För svensk del är det närmast liggande exemplet den pipe-line som Gazprom tillsammans med bland annat tyska Eon bygger från Visborg i Ryska Karelen till Greifswald i Tyskland, båda gamla svenska städer för övrigt, med sikte på att undgå ett beroende till transitländer som bland annat Polen.
Därmed ökar nämligen dessa länders beroende till Ryssland utan att Ryssland behöver dem för vidaretransitering till övriga Europa. I en krönika i Weekly Standard diskuterar Irwin Stelzer hur Ryssland genom bland annat Gazrom bygger upp ett allt starkare monopol kring gas- och oljedistribution.
Hans slutsats är att Europa och USA inte kan tillämpa marknadsekonomi med Ryssland samtidigt som han diskuterar Ryssland som om det fortfarande är ett kommunistiskt land. På båda de punkterna har han fel, däremot uppmärksammar han vad som händer när ett allt större statligt ryskt ägande påverkar den europeiska energimarknaden.
En europeisk politik bör inte handla om att hindra Ryssland men om att konfrontera Ryssland med samma krav på konkurrenslagar och regler som vi konfronterar oss själva och andra med. Den bör bygga på fasthet och öppenhet i den enkla förståelsen att ju tydligare krav vi ställer i dag, desto tryggare är samarbetet med Ryssland i framtiden, ju eftergivnare vi är i dag desto farligare blir samarbetet i framtiden.