När ryska företrädare som utrikesutskottets ordförande Konstantin Kosatjev i förra veckan och nu utrikesminister Sergej Lavrov varnar Sverige för ett Nato-medlemskap med att man då tvingas ”vidta nödvändiga åtgärder” är det viktigt att lyssna men också att höra vad de säger.
De säger att Ryssland anser sig ha rätten att påverka sina grannländer, med de medel som krävs, och att ryska intressen väger tyngre än suveräna staters fria vilja. Lavrov ger uttryck för att andra länders försvarsförmåga är ett hot mot denna möjlighet och att deras säkerhetspolitiska lösningar för att värna sin frihet påverkar ryska intressen. Det är svårt att ge starkare argument för ett svenskt Natomedlemskap.
När Ukrainas valde en annan väg än den rekommenderade ryska, genom att man med ett frihandelsavtal med EU för att utveckla ekonomi och välstånd, beskriver Lavrov detta som en legitim förklaring till den ryska invasionen och den krigföring som nu pågår i ett europeiskt land.
När de baltiska staterna 1991 blev fria menar de Putinregimenatt de borde visa sin tacksamhet mot den tidigare förtryckaren genom att inte gå med i Nato. Lavrov menar att de borde inse att de ska ingå i en rysk intressesfär.
Det är uppenbart att utan baltiska staternas medlemskap i Nato hade de också på Moskvas villkor ingått i den ryska intressesfären. De hot som regelbundet riktas mot de dem i form av cyberattacker, ekonomiska blockader, militära invasionsövningar och politiska uttalanden understryker detta.
Genomgående är att de ryska företrädarna menar att utvidgningen av Nato är ett hot mot Ryssland. De menar att det faktum att de baltiska staterna självständigt sökt en säkerhetsgaranti mot angrepp för att värna sitt oberoende är ett hot mot ryska ambitioner. Något annat hot finns inte. Samtliga europeiska länder, inklusive de baltiska och Polen, har under de senaste 15 åren nedrustat sina försvar. Nato har vad gäller stående förband, framförallt amerikanska, kraftigt försvagat sin närvaro i Europa. Ryssland har i dag en fullständig överlägsenhet vad gäller militär styrka, trots att Nato nu höjer tröskeln mot angrepp.
Ryssland uppträder däremot offensivt med sin fortsatta upprustning. Sedan 2003 har Ryssland utvecklat nya förband och upprustat till antal och kvalitet. Man förfogar i dag över världsledande system vad gäller stridsvagnar, stridsflygplan, IT-krigföring och artilleri. Med nya förband för arktisk stridföring, för luftlandsättningar och för invasion signalerar man en offensiv förmåga och ambition. Efter invasionen av Georgien 2008 har Ryssland prioriterat sin invasionsförmåga.
Uppträdandet i luften, i havet och under ytan är uttalat provokativt och syftar till att manifestera militär överlägsenhet. Ryssland bedriver dock en vidare krigföring mot Europa. Omfattande resurser med just Lavrov som den ansvarige satsas på propaganda, desinformation och destabilisering. Allt detta förnekar Putinregimens företrädare.
Ryska medier, ryska trollfabriker, propagandamaskiner desinformation, stöd till extrema partier, stöd i valrörelser som delar upp Europa samt den ryska energipolitiken är alla några exempel på hur Ryssland under Putin nu ökar trycket på Europa i syfte att återta makt som man anser sig ha förlorat efter Sovjetunionens fall.
Dessa hot riktar sig mot Nato-medlemmar liksom mot icke medlemmar, mot länder i EU och mot länder utanför EU. Inte bara i Ukraina utan även genom trupp och påtryckningar mot Georgien och Moldavien samt stödet till de båda konfliktparterna Azerbajdzjan och Armenien.
Ryssland ser det som ett hot att inte kunna hota grannländer som man vill. Vill man öka trycket på de baltiska staterna vill man kunna göra det så lätt som möjligt. Det drabbar även oss. Om man vill gå från ord till handling vill man kunna förfoga över Gotland. Ryssland vill inte att Sverige ska vara med i Nato. Inte för att det vore ett hot mot Ryssland utan mot ryska möjligheter att hota oss och andra. Starkare argument för Nato-medlemskap finns inte.
Gunnar Hökmark (M)
Europaparlamentariker