Handel med europeiska och utomeuropeiska länder har varit en av Europas framgångsfaktorer. I dag ser vi dock en utveckling, med USA under Donald Trump och auktoritära regimer som stärker sin roll globalt, där EU är den enda ekonomin som har vilja och kraft att axla det globala ledarskapet för frihandel. Det innebär att vi behöver fler frihandelsvänliga ledamöter som väljs in i Europaparlamentet på söndag.
Global handel har knutit samman ekonomier, byggt välstånd och bidragit till att bekämpa fattigdom. Att Sverige är medlem i EU innebär att vi är en del av den marknad som utgör en tredjedel av världens ekonomi och som i sin tur förhandlar handelsavtal med hela världen. Det är en enorm fördel för svenska företag, svensk tillväxt och svenska konsumenter.
Men trots att Sverige som litet exportberoende land anses vara frihandelsvänligt består en majoritet av de nuvarande svenska Europaparlamentarikerna av handelsmotståndare. Hade Sveriges Europaparlamentariker fått bestämma hade vi sett fler handelshinder, som varken fattiga eller rika länder gynnas av. Vänsterpartister, miljöpartister och sverigedemokrater i Europaparlamentet tillhör den gruppen, men ibland även veliga socialdemokrater.
Inom kort kommer Storbritannien att lämna EU, ett land som traditionellt drivit på för mer handel, och ytterkantspartier till höger och vänster kommer att få fler mandat i Europaparlamentet. I motståndet till handel, investeringar och en fri ekonomi förenas extremerna.
EU:s inre marknad tas ibland för given, men man ska komma ihåg att den inre marknaden i sig är en enorm marknadsekonomisk reform. Genom att vi har gemensamma regler som ersätter nationella lagar och en gemensam marknad som motverkar nationella monopol har vi fått ökad konkurrens, öppenhet och marknadsekonomi. Det gäller exempelvis inom telekommarknaden, tjänstemarknaden och transportmarknaden.
Den inre marknaden innebär i sin tur att EU sätter standarder som andra länder måste förhålla sig till, som också är en konkurrensfördel, och att vi har kunnat utvidga regelverk till fler länder.
Blickar man bortom EU:s gränser är den kanske enskilt viktigaste frågan de kommande åren att värna den regelbaserade världsordningen och få på plats fler moderna handelsavtal. Exempelvis har EU de senaste åren slutit viktiga avtal med länder som Japan, Kanada och Singapore.
Vi vet i dagsläget inte hur USA kommer att utvecklas framöver, mer än att dagens president tror sig vinna på handelskrig som inte gynnar någon, men EU bör verka för ett uppdaterat transatlantiskt avtal. En annan stor ekonomi, Kina, är i sig inte ett öppet samhälle – Kina är en statskapitalistisk ekonomi där kinesiska företag blir en bricka i regimens säkerhetspolitiska mål – men det är positivt att Kina är en del i den globala ekonomin.
Frihandel har gett oss mer av frihet, demokrati och ett ekonomiskt välstånd utan historiskt motstycke. Det är uppenbart att vi behöver mer frihandel, inte mindre, och att EU behövs som en stark röst för frihandel i världen.