Under dagen ett antal debatter om arbetsmarknad och arbetsrätt. Ett skäl är ett ärende i parlamentet som handlar om flexicurity, det vill säga flexiblare arbetsmarknad, som i dag har diskuterats i min arbetsgrupp inom EPP-ED och på vårt gruppmöte. Socialisterna i Europaparlamentet vill uppenbarligen införa en lagstiftad europeisk minimilön. Det är vare sig subsidiaritet eller respekt för arbetsmarknadernas parter.
Ett annat skäl var att sällskapet Politik och Näringsliv här i Bryssel hade ett lunchseminarium om detta som jag tittade in till. En fråga som är viktig är hur arbetsrätten påverkar den enskilde och arbetsmarknadens rörlighet, dagens DN-debatt-artikel visar på att 350 000 personer vantrivs på sitt arbete. Det är värt någon eftertanke och inte att resultatet avvisas för att Svenskt Näringsliv är avsändare till undersökningen.
Vi vet också att sjukfrånvarotalen är mycket höga i Sverige. Säkerligen påverkar arbetsrätten även detta. Vi behöver en utveckling av arbetsrätt och europeiska arbetsmarknader som är mer inriktad på att ge den enskilde trygghet och mindre på att stärka kollektivets makt över den enskilde. Otryggheten ligger i att inte ha ett jobb, att vantrivas i ett jobb och inte våga byta eller att känna att vid sidan om det man har vågar man inte pröva något annat.