För några år sedan var Apple ett företag på väg att försvinna, efter att snabbt ha vuxit fram som ett av den amerikanska innovationsvågens garageföretag. Men Ipoden kom att förändra företagets ställning, så kom nya Imac och så Iphone, coh nu ser vi Ipad lanseras. Det intressanta nu är att vi inte vet hur denna lansering kommer att fungera lika lite som någon kunde veta det i stegen innan, när Apple vände sin utveckling. Tack vare riskkapital gick det att vända utvecklingen.
Tanken på att reglera riskkapitalmarknaden för att offentligt reglera vilka risker man ska ta bygger på föreställningen att man genom politiska eller administrativa beslut kan reglera vilket risktagande som bygger på rimliga risker och vilka som inte gör det. När Spyker köper SAAB är det nog för de allra flesta kanske en än mer osäker affär. Men likväl finns en betydande glädje över detta, inte minst i Trollhättan. En del hävdar att detta är en omöjlig uppgift, att vända SAABs utveckling. Kraven på investeringar i utvecklingen av varje ny modell är så stora att det är svårt att få lönsamhet kring de volymer som SAAB hitintills har haft.
Den risk som nu riskkapitaliser av olika slag tar är betydande men av samma slag som följer av alla nya och gamla genombrott, må det vara Apple eller SAAB, helt nya produkter eller gamla etablerade. Det viktiga är att det inte handlar om systemrisker om det går fel, däremot om risker för dem som väljer att investera. Den risken kan ingen egentligen värdera annat än den som är beredd att riskera sitt kapital. Och det kommer visa sig rätt, som vi sett med Apple och det kan visa sig både rätt eller fel, som med SAAB och Spyker. Men det är inget som Finansinspektionen kan avgöra på basis av om det är rimliga risker eller ej. Går det fel är det ägarna som drabbas av den finansiella konsekvensen, inte det finansiella systemet.
Därför ska vi inte nu lagstifta om alternativa investeringsfonder som om risker, även när de är stora, är av den arten att staten måste reglera dem.