Det är samma kreditbubbla som riskerar att leda till en finansiell bubbla med konsekvenser för både fastighetsmarknad och aktiekurser. Den negativa räntepolitiken stimulerar till stigande priser på tillgångsvärden men inte till investeringar. Tvärtom skapar de en osäkerhet och framför allt blir investeringar i till exempel fastigheter mer lönsamma än osäkra kommersiella investeringar i företagande. För några månader sedan skrev jag om detta i Svenska Dagbladet.
Riksbanken har jag som jag tidigare påpekat gjort det till ett självändamål att ha en inflation på två procent, trots att Sverige har haft en unikt hög reallönetillväxt och en god ekonomisk tillväxt med en lägre inflation. Problemet är att man har läst av den svenska ekonomins problem med gamla modeller som anger att hög inflation är ett uttryck för hög efterfrågan so leder till ökad tillväxt.
Det är fel utgångspunkt av flera skäl. För det första innebär sänkta oljepriser, eller sänkte råvarupriser, sänkta priser på grund av global konkurrens eller teknisk utveckling, en stimulans snarare än minskad efterfrågan. För det andra är Sveriges problem i den globala ekonomin inte brist på efterfrågan, vi har en betydande efterfrågan både i hushållen och genom offentliga underskott, utan konkurrenskraften i en dynamisk global ekonomi.
Att försöka möta den globala konkurrensen genom att öka inflation och tvinga fram höjda lönekostnader är ett feltänk som inte bara leder till felaktiga prioriteringar när det gäller strukturreformer men också till finansiella bubblor och minskad konkurrenskraft.
Nu får Riksbanken rådet att rensa inflationsmåttet från effekten av de räntesänkningar man själv genomför. Den får också varningen att den bygger en bubbla genom sin räntepolitik och den rekommenderas också att se över sitt inflationsmål. En utgångspunkt för detta är att söka hålla en stabil växelkurs gentemot euron, för att undvika en allt för hög värdering av den svenska kronan och att använda 2% som ett tak snarare än som ett mål att nå upp till.
Den globala ekonomin ger andra förutsättningar för centralbanker än den gamla nationella som präglade 1970-talets läroböcker.