Ser att det här och var börjar skrivas om de risker som Riksbankens negativa räntepolitik och jakt på högre inflation innebär. Med pedagogisk noggrannhet bygger Riksbanken nu upp finansiella bubblor som kommer att drabba Sverige om några år.
Den negativa räntepolitik som Riksbanken har fastnat i innebär ständigt stigande tillgångsvärden, något som förvärras på grund av en bostadspolitik som till sin funktion innebär en växande bostadsbrist. Till detta kommer den rödgröna regeringens ekonomiska politik som motverkar ett ökat utbud i den svenska ekonomin.
Istället för de reformer som borde genomföras i riksdagen försöker regeringen lösa problem med växande underskott samtidigt som Riksbanken försöker trolla fram efterfrågan genom att blåsa upp inflationen för att på den vägen uppnå en tillväxt som man verkar ha glömt Sverige redan har, dessutom historiskt och jämfört med andra länder unikt hög.
För att lösa ett problem som inte finns – brist på tillväxt – sänker man räntan så att vi får ett problem vi inte har, nämligen en finansiell kris. Samtidigt har vi en regering som liksom ett antal andra regeringar för en ekonomisk politik som bygger på tron att om man gör av med pengar man inte har får man mer än vad man hade. Det är allvarligt för vår framtida ekonomiska utveckling.
Trots hög tillväxt och trots en historiskt god reallönetillväxt förenat med en låg inflation de senaste 20 åren arbetar Riksbanken med en karta som säger att låg inflation innebär låg efterfrågan och därför låg tillväxt, trots att verkligheten som sagt präglas av motsatsen, det vill säga att vi med låg inflation har och har hög tillväxt och en rekordhög sysselsättning. Det kan ta slut med den politik som nu förs.
Medvetenheten om riskerna med Riksbankens besynnerliga turer i jakten på 1970-talets inflation växer fram på allt bredare front. Inom näringslivet ser man riskerna för att riktiga investeringar trängs undan. På tidningarnas ekonomisidor skriver man i krönikeform om hur den negativa räntan skapar bubblor. I bankvärlden växer oron för att den negativa räntan i sig själv ska underminera bankernas stabilitet. Allt för att Riksbanken jagar en inflation vi inte har haft på 20 år med hjälp av en allt lägre ränta.
När Riksbankens inflationsmål en gång sattes till 2 % var det under en tid då det framstod som ett realistiskt men likväl möjligt mål efter att vi under en lång tid varit vana vid väsentligt högre nivåer. Nu har vi en låg inflation som inte är ett problem men som Riksbanken gjort till en överordnad utmaning att höja.
När oljepriset sjunker minskar det svenska inflationstrycket samtidigt som vår industri stimuleras genom lägre kostnader.
När en ny generation mobil telefoni leder till kraftigt minskande priser för samtal och för dataöverföring sjunker priserna samtidigt som en lång rad nya tjänster växer fram med den nya digitala ekonomin som bas. Hela den digitala utvecklingens konsekvenser för den globala ekonomin i sin helhet leder till lägre priser. Det leder även detta till lägre inflation i Sverige.
En del av dessa tjänster ersätter den gamla industriekonomins tjänster. Det enklaste exemplet är att tidningar, veckomagasin och böcker inte längre behöver tryckas, transporteras och delas ut av till höga kostnader. Det leder till låga priser och låg inflation.
En del av den nya tidens tjänster växer fram istället för att vi använder den gamla tidens tjänster eftersom vi helt enkelt väljer att konsumera den typen av tjänster istället för andra. Vi kanske har sammanträden via videouppkopplingar istället för att resa på konferenser, eller kanske vi studerar språk på nätet istället för att köpa nya skor som vi inte behöver. Det motverkar stigande priser och ger låg inflation.
En lång rad andra digitala tjänster kommer bidra till att våra traditionella produkter och tjänster, liksom den nya tidens mer avancerade produkter, kan utvecklas, designas, produceras, transporteras, effektiviseras och med alltmer trimmade kostnader . Vi ser en kraftig ökning av utbud kombinerat med en lika kraftig, eller än kraftigare, minskning av kostnader.
Gemensamt för dessa olika utbudsförändringar är lägre priser som minskar inflation.
Det är i själva verket den erkända Moores lag – som säger att datachips förmåga att hantera information dubbleras vart andra år, till sjunkande priser – nu i växande utsträckning i enallt mer omfattande digitalisering påverkar ekonomin i sin helhet. I en digitaliserad ekonomi påverkar den digitala teknikens lagar utvecklingen av utbud, priser och kapacitet. Moores lag kan inte översättas rakt av i ekonomin i sin helhet, men den logik som präglar Moores lag påverkar den globala ekonomins utveckling vad gäller snabbt växande utbud och låga priser. Vi tenderar nu få växande utbud av varor och tjänster med lägre priser som en följd av digitaliseringen.
Till detta kommer att den globala ekonomin genom frihandelns och marknadsekonomiernas stora genombrott under 1980- och 1990-talen sedan lång tid präglas av en växande konkurrens samt växande utbud av arbetskraft, företagande och innovationer. Det är en ekonomisk utveckling som lett till att fattigdom bekämpats överallt dit den globala ekonomin har nått. Tillväxt har gett växande konsumtion och en fyrdubbling av antalet människor som lever i relativt välstånd.
Globaliseringen leder i sig till lägre priser, tillsammans med den digitala ekonomins utveckling förstärks både utbud och kostnadspress. Det är svårt att se att en inflation som sjunker på grund av detta är ett problem för den ekonomiska tillväxten som kräver sänkta eller negativa räntor. Tvärtom har den för Sveriges del inneburit en unik period av stigande reallöner och sysselsättning. Lägre kostnader stimulerar den svenska ekonomin snarare än att hålla tillbaka den.
I den gamla skolboken var inflationen ett uttryck för hur efterfrågan utvecklades. Minskad inflation var ett uttryck för sjunkande efterfrågan medan stigande var det omvända. Genom att stimulera ekonomin med större underskott drev man fram en växande efterfrågan och inflation som ledde till högre sysselsättning. Så såg modellen ut även om den i verkligheten långsiktigt mer ledde till stigande offentliga utgifter och högre skatter med ökad arbetslöshet som följd. Den europeiska ekonomin förlorade under 1970- och 1980-talen viktiga decennier när det gällde reformer och konkurrenskraft genom den eurosclosis detta ledde till.
Det är denna gamla modell för en nationell industriekonomi som den svenska riksbanken nu praktiserar på en globaliserad digitaliserad ekonomi. I tron att den låga inflation som växande konkurrens och det ökade utbudet i den globala konkurrensen leder till är ett problem vill Riksbanken driva fram höjda priser och löner i Sverige. Det är en direkt attack mot svensk konkurrenskraft långsiktigt. Samtidigt driver man upp tillgångsvärden med de risker för finansiella bubblor detta innebär.
Riksbanken måste anpassa sig och inflationsmålen till en ny tids verklighet. Sverige är i dag en del av en global ekonomi där vi måste möta konkurrensen med reformer och inte med högre lönekostnader.