Riksbanken för en extrem penningpolitik – Slutreplik på SvD Brännpunkt

  • av

Det är inte bristen på inflation som är huvudproblemet för svensk ekonomi, skriver Gunnar Hökmark (M) i en slutreplik.

I min artikel om Riksbankens negativa räntor på jakt efter inflationsmålet på 2 procent påpekade jag att dessa ger stora risker för framtida finansiella kriser. I sina svar till mig undviker både Riksbankens företrädare Kerstin af Jochnick och Per Jansson samt de tre nationalekonomerna Johan Grip, Hannes Malmberg och Erik Öberg detta problem, som vi redan ser växa fram i form av mycket snabbt stigande tillgångsvärden, en utveckling som i sin tur gör reala investeringar mindre lönsamma och försvårar för nya jobb och fortsatt tillväxt (SvD debatt 4/8 och 7/8).

Med tanke på att svensk ekonomi har haft 1 procent inflation i snitt sedan 1995 vilket förenats med god ekonomisk tillväxt och en reallöneutveckling på 2,5 procent, är det svårt att se att det är bristen på inflation som ett huvudproblem för svensk ekonomi. Sverige har i dag Europas högsta sysselsättning och en tillväxt på närmare 3 procent. Det är mot denna bakgrund svårt att se vilket problem en högre inflation skulle lösa.

Det är inte rimligt att genomföra en negativ räntepolitik med mycket stora risker för det finansiella systemet baserad på utgångspunkter som att inflationen blir lägre på grund av sjunkande oljepriser eller andra råvarupriser. Lika lite kan man hävda att internetekonomins ökade produktivitet och lägre priser är ett hot mot ekonomisk tillväxt. Det vi ser i verkligheten är det omvända. Och om kartan skiljer sig från verkligheten bör verkligheten gälla.

De tre nationalekonomerna håller indirekt med mig när de hänvisar till att den negativa räntan behövs enligt den traditionella modellen. Den globala ekonomin har förändrats till sin natur och karaktär så mycket de senaste 30 åren så att det inte längre går att enögt lita till modeller som formats innan dess. Att hävda att det bara handlar om en förändring av relativpriser, som de tre nationalekonomerna gör, är att grovt underskatta kraften i den förändring som fortfarande pågår.

Vare sig Riksbanksföreträdarna eller de tre nationalekonomerna reflekterar över det faktum att små justeringar av inflationsmålet, sjunkande oljepriser eller ett annat sätt mäta inflationen på ger radikalt annorlunda konsekvenser för vilken penningpolitik som enligt deras mening är nödvändig.

Detta talar emot att låta ett mål om högre inflation vara så överordnat att vi får en extrem penningpolitik med finansiella bubblor och fel allokerat kapital. Istället måste vi ha fokus på stabilt penningvärde, ökad tillväxtkraft och investeringar som stärker den potentiella tillväxten.

Gunnar Hökmark (M)

Europaparlamentariker