Ska Europa ha en gränslös TV där vi själva bestämmer vad vi ska se eller ska vi ta ett steg tillbaka i riktning mot den tid som präglades av nationella regleringar som syftade till att hindra lyssnarna och tittarna att se vad de själva ville.
Den frågan är nu i praktiken uppe till diskussion i både Europaparlamentet och i ministerrådet. I kväll röstar parlamentets kulturutskott med ett resultat som jag hoppas vi kommer kunna förändra till det bättre innan parlamentet i sin helhet röstar i december.
Regleringsivrarna vill reglera reklammängden, förhindra produktplacering och urholka ursprungslandsprincipen vilket innebär att det blir svårare med gränsöverskridande sändningar. Den europeiska TV-marknaden blir i praktiken mer fragmenterad.
Resultatet av detta, om det blir så, blir att den europeiska film- och tv-industrin kommer få sämre ekonomiska förutsättningar jämfört med sina amerikanska motsvarigheter samtidigt som traditionella TV-kanaler kommer få sämre förutsättningar än nya internetbaserade eftersom man skiljer mellan det som kallas linjära och icke-linjära sändningar, där de traditionella sändningarna är vad som kallas linjära medan icke-linjära är de som plockas ner på en dator och ses när man själv väljer.
Hela denna fråga är ett exempel på vad som händer när regleringsivern tar över från friheten och viljan att öppna upp gränser.