Regeringens företrädare har som SvD påpekade i tisdags – nästan med vällust och triumf hävdat att redovisningsfifflet i Worldcom och några andra amerikanska företag visar på marknadsekonomins förfall. Det är självfallet trams. Marknadsekonomin har gett miljoner och åter miljoner människor en välfärd och frihet som är överlägsen alla andra system. Att hävda att ohederlighet och lurendrejeri är en följd av marknadens funktionssätt är lika begåvat som att hävda att inbrott är en konsekvens av det öppna samhället och att skattefiffel visar på demokratins brister.
Men den svenska socialdemokratin har andra skäl att vara lite mer ödmjuka inför det avslöjade redovisningsfusket i amerikanska företag. Den svenska
regeringen själv ägnar sig åt ett betydande bokföringsmässigt fiffel i syfte att ge en felaktig bild av de statliga utgifterna och statens finanser. Under 2002 ägnar sig regeringen (med stöd av riksdagsmajoriteten så det är inte brottsligt) åt kvalificerat budgettrixande i syfte att dölja statliga utgifter som annars skulle spränga utgiftstaken och att skyla över hur stort det statliga budgetunderskottet egentligen är.
Som budgettrixare behöver regeringen inte skämmas för omfattningen på sina siffror. När det gäller utgifter handlar det om mer än 10 miljarder som genom kreativ bokföring redovisas som annat än de utgifter de egentligen är. Hade man inte gjort det hade utgiftstaken sprängts. Långivare och andra aktörer på kreditmarknaden hade känt en oro för att man inte håller utgiftsutvecklingen under kontroll. Och allmänheten hade fått en tydligare bild av hur den statliga utgiftsnivån faktiskt ser ut.
Därför har regeringen valt att bokföra årets arealstöd till lantbruket på 2001. Det innebär att för 2002 redovisas inte ett årligt arealstöd på över 3 miljarder. De har bara försvunnit ur redovisningen. Av samma skäl valde Ringholm att redovisa statens tillfälliga sysselsättningsstöd till kommunerna på närmare 3 miljarder som en minskad inkomst genom att man krediterar kommunernas skattekonton istället för att redovisa denna utgift som en utgift. Och samma skäl redovisas investeringar i infrastruktur inte som utgifter utan finansieras istället med lån, i strid med budgetlagens principer. Tillsammans rör sig regeringens eget budgettrixande genom kreativ bokföring om över 10 miljarder. Och det har bara ett syfte. Att dölja hur stora utgifterna är och att de faktiskt överstiger utgiftstaken.
Nu hävdar regeringen att detta är i sin ordning eftersom riksdagsmajoriteten har godkänt att utgifterna redovisas på detta sätt och att även dessa utgifter påverkar statens budgetsaldo, även när det sker genom att inkomsterna blir mindre istället för att utgifterna blir större. Och det är sant. Men det är bara det att regeringen också trixat för att dölja hur stor skillnaden mellan statens normala utgifter och inkomster är. Hade inte staten tvingat Riksbanken till en extra utdelning på 20 miljarder hade staten nämligen visat ett underskott redan för i år.
Men det vill inte regeringen visa väljarna inför ett val. Och det är allvarligt eftersom statens underliggande budgetunderskott rensat för engångsinkomster – enligt Ekonomistyrningsverket nästa år förväntas bli 60 miljarder. Utgiftstaken kommer att överskridas med drygt 15 miljarder. Det kräver politiska besked som socialdemokraterna gärna vill undvika att ge före ett val. Så därför fixar man till det hela med kreativ bokföring så att det i alla fall ser bra ut för i år, innan valet.
Gunnar Hökmark