Möjligheten för Europa att i dag nå de egna utsläppsmålen borde vara viktigare än att Miljöpartiet och Social-demokraterna på nytt hemfaller åt en nationell energipolitisk debatt där omvärlden inte verkar finnas.
Därför är det allvarligt att Sveriges rödgröna regering redan innan Paristoppmötet lagt om den svenska energipolitiken på ett sätt som mycket konkret motverkar minskningen av CO2 i Europa.
Det är nämligen konsekvensen av en energipolitisk omläggning som aldrig blivit beslutad men som följer av skattehöjningar som tvingar fram en nedläggning av en tredjedel av den svenska kärnkraften. Den kärnkraft som nu avvecklas har varit avgörande för Sveriges minskningar och skulle nu kunna vara pådrivande för minskningar i våra grannländer.
Nu har Europaparlamentet antagit ramen för en gemensam Energiunion. Den kommer vara avgörande för EU:s och därmed Sveriges nya klimat och miljöpolitik.
Medan klimatavtalet i Paris uppnådde det viktiga i att erkänna allvaret i klimatutvecklingen – utan att besluta om åtgärder och konkreta åtaganden – ger den europeiska energimarknaden konkreta möjligheter för förnyelsebara bränslen, till att minska beroendet av fossila bränslen och att utnyttja befintlig produktion på ett optimalt sätt.
Sverige är en del av den europeiska elmarknaden med ett flöde in och ut från andra länder ständigt pågående. Det är en styrka för detta bidrar till lägre elpriser och till ett bättre utnyttjande av förnyelsebara energikällor.
Vårt bidrag till den europeiska elmarknaden fram-över skulle kunna vara en viktig del i att minska den negativa påverkan på miljön. Länder som Polen, Estland, Lettland och Litauen hade haft väsentligt lättare att nå sina mål med svensk energisolidaritet.
Parisavtalet innehöll inga konkreta åtaganden för enskilda länder. Däremot bör det kunna inspirera till att fler länder och regioner sätter klimatfrågan högt på den politiska agendan, i förvissning om att den kan förenas med minskad svält, ekonomisk utveckling och industriell och energipolitisk förnyelse.
Det är tragiskt att den svenska regeringens mest konkreta energipolitiska insats går rakt på tvärs emot detta.
Gunnar Hökmark