I morgonens P1 fick lyssnaren berättat för sig att samtliga riksdagspartier är emot byggandet av den ryska gasledningen Nord Stream 2 och att ansvaret nu faller på EU att förhindra att projektet genomförs.
Det är en halvsanning på gränsen till osanning. Regeringens agerande har från dag ett präglats av flathet, naivitet och handlingsförlamning, inte det kompakta motstånd som torde kunna förväntas.
Det Socialdemokraterna, liksom Sveriges Radio P1 har valt att bortse från är att Sverige är en del av EU och därmed en del av beslutsprocessen. Ansvaret är lika mycket deras som andras.
Om regeringen hade tagit de allvarliga säkerhetshoten som gasledningen innebär på allvar, hade de inte suttit på händerna i väntan på att någon annan ska göra någonting, utan allierat sig med våra baltiska grannar och Danmark och från början satt ner foten.
Danmark var för inte så länge sedan ett ofrivilligt epicenter för den ryska gasledningens hot mot europeisk säkerhet. Det danska folketinget antog en lag som möjliggjorde för Danmark att neka, på säkerhetspolitiska grunder, Nord Stream tillåtelse att dra gasledningen genom deras territorialvatten.
I samband med att lagen antogs skrev jag en artikel i Göteborgs-Posten om att regeringen behövde sluta upp bakom Danmark och deklarera att deras säkerhetspolitiska bedömning också blir vår. Så har inte skett. Statsminister Löfven har varit passiv och inte velat ta något som helst ansvar för att europeisk säkerhet inte ska undermineras genom strategisk rysk energipolitik.
Än är det danska beslutet inte fattat och Löfven har fortfarande chansen att omvandla sitt sagda motstånd till handling. Den svenska regeringen har ett ansvar för svensk och europeisk säkerhet. Det går inte att förklara bort. Regeringen har genom sin flathet, ansvarslöshet och ointresse för att i handling agera mot Nord Stream 2, missat chansen att ta ansvar för vår gemensamma säkerhet.