Öresundsbron är en symbol för en av de mest integrerade regionerna i Europa. Bron mellan Malmö och Köpenhamn har förändrat logiken i den ekonomiska utvecklingen i södra Sverige, har förändrat avstånd har eliminerat vattnets betydelse för gränser, för att travestera den gamla tesen om vattnets betydelse för sjöfarten. Det gäller i hög grad Skåne och hela Köpenhamnsregionen men det gäller i lika hög utsträckning hela området kring Östersjön.
I den region som vi kan definiera som Danmark, Norge, Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen, och där Island ingår, har vi som en följd av europeisk integration fått ekonomier som vuxit samman allt mer och som tillsammans formar ett kluster av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier. I krisens Europa är det viktigt att se detta mönster och hur det kunde uppnås.
Finans- och försäkringsmarknader har integrerats. Börserna är integrerade. Skogsindustri har integrerats. Mediaföretagen har integrerats. Turism och serviceindustrier är integrerade. Forskning och högskolor har kommit varandra närmare och skapar olika typer av kunskapscentra. Små och stora företag har fått större och gemensamma marknader att verka på. Transportsystemen integreras, bland annat genom att Kastrup har blivit södra Sveriges stora internationella flygplats.
Reaktionerna på de ökade kontrollerna på Öresundsbron visar hur viktig rörligheten har blivit och hur snabbt vårt samhälle har ställt om sig mot den nya dynamiken.
Det är därför det är viktigt att vi snarast kan få till stånd en lösning för den fria rörligheten över Öresundsbron som innehåller att vi gemensamt med Danmark har en kontroll över vilka som kommer till våra länder. Det kräver samarbete och det kräver att EU kan uppnå det som krävs vad gäller kontroll över våra yttre gränser och en fungerande asylhantering.
Men vi ser också hur viktig den fria rörligheten har blivit för ekonomin i sin helhet. Möjligheten för utländska företag att verka i Sverige har satt fart på det byggande vi ändå har. Färjetrafiken från Ystad och Trelleborg har skapat ett nytt mönster för ekonomisk utveckling både i Sverige och i Polen. Den gemensamma elmarknaden har varit avgörande för att Sverige trots avveckling av kärnkraften klarar elförsörjningen även när behovet är som störst.
En fortsatt utbyggd tågtrafik mot Europa kommer vara avgörande för en modern infrastruktur som ger Sverige konkurrenskraft. Det förutsätter i sin tur en europeisk järnvägsstruktur som på en gång liberaliserar trafik och förenar trafiksystemen. Utvecklingen av moderna landsvägstransporter i hela EU med långa släp som minskar utsläpp och med uppkopplade förarhytter som minskar bränsleförbrukning och ökar trafiksäkerhet är ett ytterligare exempel.
En gemensam tjänstesektor över gränserna ger växande möjligheter. Utstationeringsdirektivet som underlättar för att arbeta i ett annat land istället för regler som ger facket makt att stoppa löntagare från andra länder. Europeiska telekomreformer som ger Europa ett ledarskap i den digitala ekonomin ger Sverige, Danmark och Östersjöregionen ytterligare möjligheter. Om Europa blir först när det gäller 5G mobiltelefoni, som är Internet för allting, kommer våra nordiska ekonomier ta nya steg framåt i den globala konkurrensen. Det som sker i Öresundsregionen är avgörande för den ekonomiska utvecklingen i Skåne liksom den europeiska integrationen är det för Sverige i sin helhet.
Men om vi istället för ökad integration får se ett splittrat Europa, ett försvagat samarbete, ett Storbritannien som lämnar och ett Ryssland som blir alltmer aggressivt mot ett splittrat Europa förändras allt. Det är därför jag är frustrerad över en rödgrön regering som har som mål att höja skatter på allt som rör sig, hindra ny infrastruktur (de hade gärna stoppat Öresundsbron om den inte varit byggd), motverka flyg, och försvåra för en integration av våra arbetsmarknader, tjänstesektorn och energimarknaderna.
Det som kanske är allra mest allvarligt att man i en värld där det europeiska samarbetet hotas, där Ryssland vill göra allt för att splittra, där extremister av olika slag motarbetar samarbetet (det är ingen tillfällighet att Jimmy Åkesson och Jonas Sjöstedt har motståndet mot EU, Nato och fri handel gemensamt) och vill öppna upp för ett Europa där vi får mer av gränser, britter ska rösta om medlemskap eller ej, i den världen bekymrar sig den svenska regeringen mer för att få röster till Säkerhetsrådet från länderna i Mikronesien, från Kuba, de arabiska regimerna och afrikanska länder.
De står inte upp för det europeiska samarbetets idéer och de tar inte strid för ett EU som håller samman kring de värden som är avgörande för det svenska samhällets utveckling.
De smickrar diktaturregimer och nonchalerar deras förtryck, de kritiserar den enda demokratin i Mellanöstern för att därmed vinna än fler röster, de försummar att stå upp för fri handel, den inre marknaden, den gemensamma miljöpolitiken och Europas sammanhållning. De tar heller inte strid för det transatlantiska frihandelsavtalet som kan förena världens två största ekonomier och de två viktigaste demokratierna i en tid då vi måste stå starka. De har inte bara fel politik utan fel fokus i en värld där Europa måste stå starkt för att bidra till säkerhet och till tillväxt över gränserna. Det drabbar Skåne, Öresundsregionen och Sverige för vi är beroende av ett starkt Europa.
Gunnar Hökmark (M)
europaparlamentariker