Regeringen äventyrar de offentliga finanserna
Inför valet 1988 valde regeringen att inte låtsas om de problem som tornade upp sig. Nu ser vi på nytt hur gapet mellan verkligheten och den politik man vill föra har vuxit.
I budgetpropositionen bygger regeringen sin politik på förhoppningen omatt arbetslösheten kommer att minska de följande åren, och att tillväxtenredan nästa år kommer vara uppe på 2,4 procent.
Genom att regeringen för en utgiftspolitik som om inget har hänt, lederman in den svenska ekonomin i nya problem. Det kommer att tvinga framplötsliga sparpaket, ytterligare minskat förtroende för den svenskakronan och förmågan att hålla utgifterna under kontroll.
Oavsett vilken bedömning man i dag gör av konjunkturen, är tron på ensnabbt ökande tillväxt 2002 och en minskande arbetslöshet ingen stabilgrund för den ekonomiska politiken.
Regeringen bör därför bita i det sura äpplet och återkomma till riksdagenmed en reviderad finansplan och budget.
Annars driver vi oss självadjupare ned i den lågkonjunktur som är ett faktum.
Regeringen hoppas att devalveringspolitiken, liksom tidigare, ska hjälpaoss ur problemen utan att vi gör något – kronan har devalverats ungefärlika mycket det senaste året som vid devalveringen 1982.
Och nu ser vi ett växande inhemskt inflationstryck trots en vikandekonjunktur. Allt fler företrädare för importbranschen varnar för att denlångvariga kronförsvagningen nu kommer att slå över i högre priser.
Precis som under 1980-talet ligger löneökningarna högre än i vårakonkurrentländer.
De statliga finanserna börjar visa ett besvärande stort strukturelltunderskott. Vi har med oss en arbetslöshet från högkonjunkturen som ärden högsta vi någonsin har haft.
Allt detta gör oss, precis som i början på 1990-talet, sårbara vid enutdragen lågkonjunktur.
I sin rapport om lönebildningen förra veckan redovisadeKonjunkturinstitutet, KI, ett scenario som byggde på en längrelågkonjunktur. Då räknar KI med en tillväxt på 1,1 procent 2001 och 0,8procent 2002.
En sådan utveckling kommer att sätta ytterligare press på de offentligafinanserna. Bland annat kommer kostnaderna för arbetslöshet att växa,samtidigt som de offentliga inkomsterna påverkas.
Överskridandet av utgiftstaken kan bli uppemot 20 miljarder kronor ominget görs.
Detta scenario ska ses mot bakgrund av att OECD varnar för att detta årkan bli det sämsta i världsekonomin sedan 1982, med en halverad tillväxtbåde i år och nästa år jämfört med bedömningen i maj.
GUNNAR HÖKMARK