Regeringens utredare Ilmar Reepalu (S) presenterade i början av november ett delbetänkande om att sätta ett tak på vinster i välfärden. Det är allvarligt, för utan fungerande förutsättningar för att driva företag inom omsorgen riskerar en av Sveriges viktigaste sektorer att försämras.
Reepalus utredning baseras på en motvilja mot privata företag i välfärden. Det räcker att titta på Malmö stad där den privata välfärden är satt på undantag. Den senaste tidens larm om de kommunala skolorna i just Malmö är endast ett av alltför många exempel på offentlig verksamhet som behöver ges bättre förutsättningar.
Ilmar Reepalu har alltid varit emot privat företagande inom välfärden. Det ska endast vara – om man utgår från hans tid i Malmö – politiker som driver företag i svenska kommuner. Inte läkare, sjuksköterskor eller lärare.
I grunden finns ett oförstående för hur den privata marknaden fungerar. Det såg vi när Reepalu kommenterade förslaget om ett vinsttak med att det skulle “kunna medföra att miljardbelopp varje år stannar kvar i och förstärker och förbättrar kvaliteten i verksamheten”.
Så enkelt är det inte. Vinst är inte ett satt belopp som man kan dra bort ett antal procent av och förvänta sig att helheten förblir detsamma. Det är ett uttryck för en fungerande verksamhet och nöjda kunder. Möjligheten att göra vinst skapar incitament till att hålla nere kostnader och öka effektiviteten, och beroende på hur väl detta görs varierar vinsten.
Den ineffektiva verksamheten är det största hotet mot bra välfärd. Det hade varit ett välkomnande perspektiv för en eventuell utredning om välfärd, för det är mycket skattepengar som slösas bort på det sättet. Enligt en undersökning av Vårdföretagarna uppgår förlusten för de offentligt drivna vårdcentralerna i Sveriges 21 landsting och regioner till över 420 miljoner kronor under 2015. För landstingsdriven primärvård uppgår de totala förlusterna sedan vårdvalet infördes till nästan en miljard kronor. Det drabbar skattebetalare, men framförallt drabbar det elever, sjuka och äldre.
I många år har Malmö stad utmärkt sig som en kommun med ekonomiska problem och problem vad gäller offentlig verksamhet. Inte för att det inte finns bra medarbetare, utan för att det är svårt att bygga effektiv verksamhet från en politisk nämnd i kommunhuset. Låt nu inte det bli hela Sveriges, och Skånes, problem.