Handel, fred, rörlighet och välstånd. Den Europeiska Unionen har revolutionerat vår kontinent. Vi har inte bara världens största marknad utan är även världens största demokratiska område. Projektet bygger på att rätt beslut fattas på rätt plats. Det som bäst bestäms i Sverige ska bestämmas här och det som bäst bestäms mellan länderna i EU ska bestämmas där. I grunden handlar det om subsidiaritet.
Subsidiaritet har länge utgjort en grundbult i den svenska synen på EU. Det innebär att vi kommer överens om bland annat vår inre marknad och vårt ramverk av lag och rätt på EU-nivå men själva bestämmer om välfärd, socialpolitik och familjepolitik. Det springer ur en i grunden stark syn på EU men också vikten av att respektera medlemsstaternas suveränitet.
För det första handlar det om att respektera mångfalden och variationerna. Vi kommer aldrig att kunna – och ska inte vilja – tvinga på andra européer våra värderingar och våra strukturer. På samma sätt som vi inte vill bli påtvingade deras. Värderingar och traditioner har formats av respektive lands historia och man se dem avspeglade i bland annat hur vi organiserar vår välfärd eller vår socialpolitik. Tanken på att EU skulle bestämma över ett område som säg familjepolitik är inte heller populärt bland många europeisk medborgare. Bara ett antal klåfingriga politiker som behöver hålla sig borta. Här är ett problematiskt exempel som jag arbetar för att mota förslaget som EU-kommissionen lagt fram om att utforma föräldraförsäkringen i Bryssel.
För det andra handlar det om vår samlevnad och vår fred. Försöker man centralisera sådant som inte ska bestämmas centralt kommer det att skapa konflikter mellan människor och länder. Dels lär man se konflikter mellan nationella parlament och EU i vem som ska bestämma vad. Dels konflikten när medborgarna känner vrede över att deras välfärd i den nära vardagen regleras bortom deras nära kontroll.
För det tredje handlar det om att fatta rätt beslut i EU. Vi kommer inte att ha en fungerande marknad om Europa har 28 olika regleringar istället för en. Om vi har 28 olika sätt att reglera avgasrör kommer inte många bilar att säljas över gränserna. Eller hur ska vi värna vår gemensamma miljö och tackla miljöförstörelse om det inte beslutas om gemensamt när föroreningar inte respekterar gränser? Eller hur ska vi lyckas genomföra vår digitala revolution mot 5G – som kommer att innebära ett helt nytt sätt att organisera samhället – om detta inte görs gränslöst över Europa? Det är det andra myntet av subsidiaritet.
I ett öppet samhälle och i ett öppet Europa påverkar vi varandra till att nå det bättre om vi anser det vara det bättre. Ska vi likforma genom EU-beslut måste det vara sådant som behöver likformas. Det är därför jag nu arbetar mot den sociala pelaren som kommer att behandlas på EU-toppmötet i Göteborg i november men arbetar för att riva hinder och murar som exempelvis mobilsurfkostnader i form av ”roaming” när man är på besök i andra EU-länder.
Ska Sverige och Europa stå sig starkt i framtiden behöver vi reflektera mer över detta och tydligt ta ställning för och värna subsidiaritetsprincipen. Utan vare sig genvägar eller omvägar.
Gunnar Hökmark
Europaparlamentariker (M)