I mitten av januari lade kommissionen fram ett förslag till rådets beslut om samarbetsavtalet mellan EG och Korea. Gunnar Hökmarks rapport behandlar detta avtal som ingår i en rad rådsbeslut om internationellt samarbete i fråga om konkurrensbegränsande verksamhet. Hittills har formella, mellanstatliga avtal ingåtts med Förenta staterna (undertecknat 1991), Kanada (1999) och Japan (2003).
Viktiga slutsatser i rapporten är att ytterligare handelsavtal kommer på plats som eliminerar onödiga hinder för handel och investeringar, och som därmed ökar konkurrensen på grundval av politiska avtal och gemensamma regler.
Läs rapporten i sin helhet nedan:
BAKGRUND
Det nuvarande förslaget till avtal mellan Republiken Koreas regering och Europeiska gemenskapen om samarbete i fråga om konkurrensbegränsande verksamhet ger uttryck för bägge parters uppfattning, nämligen att världens ekonomier blir allt närmare förenade och alltmer beroende av varandra. På mikroekonomisk nivå är företagen alltmer verksamma över gränserna. Handelsvolymerna mellan asiatiska länder och EU:s medlemsstater har ökat kraftigt under senare år. Mot denna bakgrund delar bägge parter, dvs. EG och den koreanska regeringen, uppfattningen att konkurrenslagstiftningen är avgörande för att deras respektive marknader ska fungera effektivt, liksom för de europeiska och koreanska konsumenternas ekonomiska välstånd.
Det föreslagna avtalet syftar till att stärka parternas konkurrenslagstiftning genom att främja samarbetet och samordningen mellan konkurrensmyndigheterna i EG och Korea, och att undvika eller åtminstone minska sannolikheten för potentiella konflikter.
Sammanfattningsvis avser de centrala bestämmelserna i avtalet följande:
Anmälningar (artikel 2)
Samarbete i fråga om genomförandet (artikel 3)
Samordning av genomförandeåtgärder (artikel 4)
Undvikande av konflikter/passiv hövlighet (artikel 5)
Aktiv hövlighet (artikel 6)
Konfidentialitet (artikel 7)
Möten (artikel 8)
FÖREDRAGANDENS BEDÖMNING
Globaliseringen och konkurrenstrycket kommer utan tvekan att öka under de kommande åren. Betydelsen av effektivt samarbete mellan de konkurrerande aktörerna kommer därför att öka ännu snabbare.
Av denna anledning välkomnar föredraganden till fullo förslaget om ingående av ett avtal mellan Republiken Koreas regering och Europeiska gemenskapen. Det stämmer överens med Europaparlamentets önskan, som kommit till uttryck i olika resolutioner, om att innefatta tredjelandsdimensionen i tillämpningen av EU:s konkurrenslagstiftning.
Faktum är att en rent nationell eller till och med regional metod i konkurrenspolitiken inte skulle spegla den verkliga affärsvärlden av i dag. Om företag till exempel inrättar internationella karteller som verkar över gränserna blir det avgörande att konkurrensmyndigheterna kan reagera på lämpligt sätt. För detta behöver de kunna kommunicera med varandra i ett tidigt skede av undersökningen i syfte att samordna sina genomförandeåtgärder och utbyta information.
Om konkurrensmyndigheterna samarbetar fullt ut över gränserna är det möjligt att uppnå en viktig och effektiv avskräckande effekt mot gränsöverskridande allianser som begränsar konkurrensen.
Målet bör även vara att samma företag och samma frågor kring konkurrenslagstiftningen behandlas så konsekvent som möjligt av bägge parter, vilket minskar riskerna för att företag utnyttjar skillnader i lagstiftningen och för åtgärder som syftar till att underminera konkurrensen både på nationell och internationell nivå.
Hindren för internationellt samarbete är emellertid mångfasetterade: det finns skillnader i hur de rättsliga systemen fungerar eftersom en del fokuserar på civilrätt, andra på straffrätt. Dessutom konfronteras vi med olika genomförandetraditioner, där tonvikten dels kan läggas vid offentligt, dels vid privat genomförande, och slutligen finns det olika slags politiska strategier, t.ex. strikta koncentrationsbestämmelser i kontrast till efterhandskontroller för att undvika missbruk.
De här strukturella skillnaderna kan inte undvikas eller åtgärdas genom att konkurrensmyndigheterna samarbetar. Därför bör man vara realistisk i fråga om eventuella positiva effekter av sådana samarbetsavtal. Konkurrensmyndigheterna kan visserligen försöka minimera de negativa effekterna genom internationellt samarbete, men i det sammanhanget kommer de att möta begränsningar.
Detta avtal bör därför följas upp genom ytterligare handelsavtal som eliminerar onödiga hinder för handel och investeringar, och som därmed ökar konkurrensen på grundval av politiska avtal och gemensamma regler. Bägge parter bör sträva efter att ingå politiska avtal på multilateral nivå som involverar flera länder och ökar trovärdigheten när det gäller likabehandling av olika företag. Ur ett bredare perspektiv vill föredraganden betona betydelsen av multilaterala handels- och konkurrensregler i syfte att skapa fria och öppna gränsöverskridande marknader.
******
Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott föreslå att kommissionens förslag godkänns.