Det faktum att rädslan för Rysslands reaktioner används i Nato-debatten är ett av de viktigaste argumenten för ett medlemskap. Det visar på att det finns en oro för hur Ryssland agerar mot sina grannar – inte minst bland Nato-motståndarna – och att vår suveränitet att fatta våra egna beslut kan ifrågasättas av Ryssland.
Ett Ryssland som hotar andra länder, som ifrågasätter deras suveränitet och som anser att man har rätt att utöva inflytande över dem är inte främst ett hot mot medlemmar i Nato, de har ju Natomedlemskapet, utan mot dem som är allianslösa. Det är Rysslands aggressivitet mot sitt grannskap och den politiska viljan att använda militärt våld, som skapar osäkerhet, inte våra grannländers val av säkerhetspolitik.
Skillnaden för Rysslands grannar är att det är mot de allianslösa som Ryssland har ett utrymme för att hota och utöva påtryckningar, eller som i fallen Ukraina, eller Georgien, invadera militärt. Vare sig Ukraina eller Georgien hade större trygghet som allianslösa men Ryssland accepterade inte deras politiska vägval.
Sverige har inga synpunkter på att Norge eller Estland har rätt att vara Nato-medlemmar lika lite som Polen eller Tyskland ifrågasätter Sveriges rätt till allianslöshet. Ryssland ifrågasätter däremot andra länders rätt att välja väg. Detta enkla faktum, som används av motståndarna, är det viktigaste argumentet för medlemskap.
Sverige ska lika lite som något annat land känna oro för att vi inte har rätt att välja väg, vare sig det gäller försvarspolitik, samarbete med andra eller medlemskap. Sverige är ett suveränt land och vi har ett ansvar för att försvara och säkra denna suveränitet. Våra grannländer som är Nato-medlemmar har inte förlorat suveränitet men vunnit trygghet. Den vägen bör även Sverige gå.