Ryssland bedriver nu ett krig i Syrien som syftar till att en brutal diktator ska kunna fortsätta bedriva krig mot sin civilbefolkning. Ryssland deltar genom sina egna bombningar självt i detta krig mot civila. Det är vare sig fred eller demokrati som ligger i den ryska politikens mål utan ökad kontroll och en utökad roll för Ryssland i denna del av världen.
Här liksom i andra delar av världen strävar Ryssland inte att utveckla makt och inflytande genom en positiv agenda utan genom en destruktiv, präglad av hot om en än större konflikt, genom att skapa nya konfliktlinjer mellan dem som försöker bekämpa ISIS och som vill att Assad ska ge plats åt en demokratisk process.
Det finns i den svenska Nato-debatten många som hävdar att vi måste förstå Rysslands rättmätiga ambitioner att styra över andra länders öden, att Ryssland har rätt till att kräva av sina grannländer att de ska ingå i en rysk intressesfär präglad av den politik som är regimen Putins och att inget av det som Ryssland gör i ett land ska ses som ett hot mot andra länder. Och i detta perspektiv menar de på fullt allvar att det är Nato som hotar Ryssland, uppenbarligen för att de håller med om att blotta tanken på en säkerhet mot ryska hot ska ses som ett hot mot Ryssland.
Vad de faktiskt menar är att demokrati och fredsprocess ska ge vika för ryskt agerande. De menar att de hellre vill att Sverige och andra länder lutar sig tillbaka och inte tar ansvar även om det innebär att Ryssland genomför samma politik mot de baltiska länderna som mot Ukraina eller som vi nu ser i Syrien. De vill motverka att Sverige bidrar till stabilitet och att Ryssland inte kan hota andra och de är beredda att lämna dessa länder åt sitt öde om Ryssland gentemot dem gör samma sak som Ryssland gör mot Ukraina, Syrien men också Georgien, Armenien och Moldavien.
Dessa Nato-motståndare, de som anser att vi ska böja oss för Kremls synpunkter och acceptera dess världsbild, är inga fredsduvor och inga fredsvänner. De är så förblindade av sitt hat mot Nato att de hellre ser krigets och ofredens tragedier än gemensamma insatser för fred i vår del av världen. Eller så är de så förblindade av sin tro på Putin att de inte ser vad Ryssland i dag gör mot Europa. Eller så sitter de så fast i sin lydnad inför Kreml att de låter den gamla kommunistiska underdånigheten förbli en lydnad till Putin.
De är vare sig fredsvänner eller demokrativänner. De öppnar upp för dem som nu hotar med krig, rättslöshet och förakt för demokratin. Freden värnas av att man försvarar den, inte av att man utsätter den för den brutala maktens godtycke.