Hoppa till innehåll

Putins ambitioner är ett hot

I ekonomiska utskottet för diskussioner om bankers kapitaltäckning. Ett ämne som inte är direkt lustfyllt att diskutera men likväl viktigt. I bakgrunden finns oron för banker i dagsläget men också behovet av att banker kan låna ut pengar till investeringar även i framtiden. Vi behöver se till att banker både lånar ut mer och mindre, så att säga. Det understryker behovet av en lagstiftning som tar hänsyn till olika bankers risktagande men också en lagstiftning som gör det möjligt för olika länder med mer eller mindre stora finansmarknader att ha mer eller mindre höga kapitaltäckningskrav.

Som jag nämnde i går är det ett akut problem med banker som är hårt exponerade mot Grekland. Och ett land som Italien oroar vad gäller skuldbördan och tillväxten samtidigt som det inte imponerar vad gäller politisk förmåga. Både i det kortsiktiga och långsiktiga är utmaningarna och hoten uppenbara.

Det är inte bara den ekonomiska utvecklingen som innehåller dramatik. Om den globala ekonomin har förändrats utan att Europa har anpassat sig så gäller nu behovet av att vi anpassar oss till nya geopolitiska förändringar. Den blivande ryske presidenten beklagar i en nyligen publicerad artikel Sovjetunionens fall, något som de flesta människor i den fria världen 20 år senare har firat detta år. Och hans avsikt är att etablera en ny eurasisk union. Det får vi se hur det går med det, viljan bland dem han uppvaktar är inte stor men hans uppvaktning i form av inflytelsepolitik och påtryckningar ska inte underskattas. Det gäller i hög grad de länder som ingår i det Östliga partnerskapet.

Under dagen kommer jag att gå igenom vad vi från parlamentariskt håll kan göra för att utveckla samarbetet med dessa länder för att därmed tydliggöra ett alternativ till den ryska vägen. Den ryska vägen leder nämligen vare sig till demokrati, öppna samhällen eller mänskliga fri- och rättigheter. Den som beklagar Sovjetunionens fall verkar definitionsmässigt i en annan riktning.

Putins ambitioner innebär en förstärkning av det geopolitiska hot som vi redan idag ser. Det behöver inte tolkas som ett militärt hot men ett hot mot Europas öppna samhällen i form av de resurser och verktyg den ryska regimen besitter och gärna utnyttjar.