Putinregimens svarta lista är ett uttryck för hur det svartnar för Ryssland. En regim som blir alltmer rädd för omvärldens tankar och uppfattningar, som vill hindra kritik och medborgarnas egen dialog med omvärlden, vill stänga sina gränser. Så tänker svaga regimer och rädda diktaturer.
Den svarta listan som innebär att drygt 80 europeiska medborgare stängs av för inresa till Ryssland ska ses mot bakgrund av utvecklingen av Ryssland. Invasionen av Krim, ockupationen och annekteringen, det fortsatta kriget i Ukraina och den konflikt som Ryssland med detta tar med det internationella rättsystemet och den europeiska fredsordningen.
Den ska också ses mot bakgrund av att regimen Putin under en tioårsperiod har stängt ner öppenhet och mångfald i det ryska samhället. En monopolisering av media liksom av näringsliv som knuts till makterna bakom Kreml. En marginalisering och maktpolitik mot oppositionen som inneburit stopp för demonstrationer, arresteringar, häktningar och fängelse och en laglöshet som även den drabbar oppositionella, som Boris Nemtsov.
Nu kommer allt mer fakta fram om det som alla vet men Putin förnekat, nämligen om ryska soldater som är delaktiga i organiserad krigföring på Ukrainas territorium. De nyheterna sprids genom internationella media och når in till Ryssland. De avslöjar Putin som en osanningens man, som talar osanning inför sitt eget folk och som lämnat ärlighet och rätt bakom sig. Putinregimen vill mot den bakgrunden ha så stor kontroll som möjlighet över media och information som når det ryska samhället, och han vill ha så stor kontroll som möjligt över vilka som kan vara i dialog med företrädare för det ryska samhället.
När Europa reagerat mot kriget i Ukraina, och mot lögnerna, har Putin svarat med att utmåla omvärlden som ett hot mot Ryssland. Och han har därför också genomfört stora militära anfallsövningar, övat flyganfall, ökat närvaron i Östersjön, ökat påtryckningspolitik mot sina grannländer, hotat med kärnvapen och militärt våld liksom han ställer krav på andra länders säkerhetspolitik. Han blir provocerad av dem som vill kunna möta hans provokationer.
Nu vill han utmåla utländsk närvaro i Ryssland som ett hot. Den mångfald av information, kulturutbyte och dialog som företrädare för internationella organisationer, utländska kulturinstitutioner, forskningsstiftelser eller thinktanks kan ge är ett hot mot en monolitisk regim. Och nu vill han stänga dörren för företrädare för demokratiskt valda parlament och för demokratiska samhällen. Han vill stänga dörren för de synpunkter och de uppfattningar som han redan i dag försöker hindra i det ryska samhället.
Nu står jag på den svarta listan. Det beror helt säkert på mitt gamla stöd för de baltiska staternas frihet, för den debatt som jag länge fört om regimen Putin och för den politik jag har hävdat EU ska möta Putinregimens krig och provokationer med. Nu har Putin gett oss rätt. Han vill underminera relationerna med omvärlden, han vill stänga gränser och han vill hindra debatt. Den svarta listan är skriven med Putins svarta penna. Han hotar Rysslands framtid mer än någon annan.
Gunnar Hökmark