Gunnar Hökmark (M): EU svar bör vara mer öppenhet och demokrati
Med 95 procent sägs nu befolkningen i Krim ha röstat för att förenas med Ryssland. Det är ett röstetal som vi sett många gånger tidigare när hårdföra regimer har låtit gevären istället för pennorna avgöra valdebatterna. Med uniformer utan nationalitetsbeteckningar men med fordon med den ryska militärens symboler invaderade man februari Krim i strid med alla avtal man själv ingått och all internationell rätt. Syftet var, som det hette, att skydda ryska intressen.
Det är emellertid bara så att inget land har rätt att hävda sina intressen i ett annat land. Det är för övrigt principen om icke-intervention i andra länders angelägenheter som Putin använt för att skydda massmördarna Assad och Gadaffi. Inget av det som nu sker har någon respekt för sanningen.
Maktövertagandet har istället skett med det uppenbara hyckleriet som täckmantel. Så kallade ryska självförsvarsgrupper tog makten över parlamentet och parlamentarikerna. En ny rysk administration tog makten över media. Och så kallade man till en folkomröstning där man fick välja mellan att antingen tillhöra Ryssland eller att bli en autonom republik. Alternativet att fortsätta som i dag fanns inte ens med. I vallokalerna serverades mat.
Under den korta valkampanjen har frispråkiga medier blockerats, människor skrämts, röstlängder hanterats, och journalister stoppats. Krimtatarer har skrämts bort eller till tystnad och andra befolkningsgrupper har ställts åt sidan. De som har konstaterat att folkomröstningen sker på illegal grund har avstått från att rösta. Knappt 60 procent av de boende på Krim är etniska ryssar men antalet som nu röstat för närmar sig 100 procent. Det beror inte på kärleken till Moder Ryssland utan på de hot och de manipulationer som Ryssland riktar mot sina grannar.
De historiska parallellerna är för många för att påminna om. Historien vittnar om alltför många tillfällen då människor och val har manipulerats för att tillfredsställa makthavaren med stridsvagnarna i beredskap. Vad händer nu?
Det som nu hänt är att Ryssland genom en lång rad illegala metoder tagit ytterligare ett steg i ockupationen och annekteringen av Krim. Men det som kanske är än mer allvarligt är att Ryssland tagit ett ännu större steg mot att ställa sig utanför det internationella samfundets lagar och regler, utanför de avtal och utanför det förtroende som nationers och människors samarbete handlar om. Det innebär att det inte finns några gränser eller några avtal som Putin och dagens Ryssland respekterar som gränser eller avtal. Det är denna utmaning och detta hot som Europeiska unionen måste möta.
Vi kan göra det genom att fortsätta med den politik som skrämmer Putin, nämligen öppenheten, samarbetet och demokratin.
Ett Europa som konsekvent och tydligt klargör att ett land som ställer sig vid sidan om lagen också ställer sig vid sidan om samarbete, inflytande och utveckling kommer att klargöra att det finns gränser även för den som inte respekterar dem. Ett Europa som nu tar itu med de skumma affärer och den penningtvätt som regimen Putin och hans hantlangare ägnar sig åt. Ett Europa som väljer en annan energipolitik och som bara accepterar partners som respekterar avtal. Ett Europa som stöder hotade grannar med möjligheten till handel, samarbete och medlemskap.
Det är vad dagens Ukraina liksom dagens Europa behöver och det är nödvändigt för att morgondagens Ryssland ska kunna utvecklas som ett samhälle som förmår lämna bakom sig nationalism, rasism och maktmissbruk.
Gunnar Hökmark