På Röda Torget är det inte freden utan förmågan till krig som firas i dag, skriver Gunnar Hökmark (M).
I västra Europa firas den 8 maj som fredsdagen efter andra världskriget. I Moskva och i Ryssland är det den 9 maj som firas. Orsaken är enkel. Den beror på tidsskillnaden. Det hade redan hunnit bli en ny dag i Moskva när freden slöts den 8 maj. Men skillnaden har under åren fått en dyster symbolik. Det blev inte bara tiden som skilde Östeuropa från Västeuropa. Än viktigare blev den järnridå som skilde demokrati och diktatur i Europa åt.
I de delar av Europa där sovjetisk trupp hade hunnit fram blev det aldrig någon riktig fred, än mindre befrielse. Sovjetiska trupper ockuperade länder som Estland, Lettland, Litauen, Polen, östra Tyskland, Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien. Istället för nazistisk vapenmakt gällde kommunistisk. Så blev freden den 9 maj aldrig någon riktig fred, bara slut på kriget och ett nytt totalitärt och brutalt förtryck. Under Stalins styre deporterades, mördades, avrättades, likviderades och fängslades miljoner och åter miljoner. Den 9 maj har därför aldrig varit en fredens dag, bara en dag då ett krig tog slut för att följas av decennier av en brutal våldsdiktatur.
I Moskva har firandet alltid markerat detta, genom ändlösa militärparader av de förband och de vapen som stod för förtrycket och för viljan att expandera det till andra delar av världen.
Den 9 maj har i Moskva alltid handlat om att demonstrera militär förmåga och vilja att använda vapen, så som man också aktivt gjorde decennierna efter krigets slut till att järnridån slutligen föll 1991.
Nu ser vi än en gång hur firandet utspelar sig som en manifestation av den militära styrkan och som ett hot mot dem som ställer sig i vägen. Ryssland bedriver krig i Ukraina med de vapen som man kommer att paradera med. Ryssland ockuperar Krim och delar av Georgien med de förband som marscherar.
På Röda Torget kommer den militära styrka manifesteras, med kärnvapen, stridsvagnar, luftvärnsmissiler som kan skjuta ner såväl militära som civila plan, flottans och flygets förband, just allt det som nu används för att sätta verklighet bakom orden när Putin och hans företrädare hotar eller provocerar. I Moskva firas inte freden utan den sovjetiska triumfen över Östra Europa och tankarna på ett nytt Storryssland där angränsande länder böjer sig och fogar sig för den ryska viljan. Det är inte freden utan förmågan till krig Putin vill fira.
Det är denna verklighet som måste vara styrande för svensk och europeisk säkerhetspolitik.
Självklart bör vi öka våra försvarsansträngningar till de två procent som är en nödvändig kollektiv insats för att skapa stabilitet och sätta gränser för hur Putin kan provocera till havs och i luften, med hot och med varningar. Vi kan inte minska våra ansträngningar för att försvara vårt land inför denna utveckling. Då skapar vi de risker vi vill undvika.
På Röda Torget är det maktens språk som talar den 9 maj. Inte hyllningar till den europeiska fredsordningen eller till respekten för internationell rätt. Maktens språk gör inte skillnad på alliansfria och allierade länder när det gäller vilja att utöva makt mot dem. Däremot gör maktens språk skillnad på dem som har en motmakt. Stefan Löfven framför gång på gång att det är en fördel att det finns fria geografiska ytor, som inte är allierade och att det är olämpligt att militära allianser gränsar till varandra. Som en reaktion på militärmusiken från Röda Torget är det häpnadsväckande naivt.
Är inte en militär allians som Nato till för att skydda dem som är hotade av sin granne? Ska de som är granne till en aggressiv stat utelämnas till aggressionen? Skulle Norge, Estland, Lettland, Litauen och Polen som alla gränsar till Ryssland vara tryggare utan medlemskap i Nato? Hur tror Löfven att Putin ser på ”fria geografiska ytor” jämfört med dem som är skyddade av en allians?
På vilket sätt hade Finland nytta av sin neutralitet 1939 och vilken nytta hade Ukraina av sin 2014? Menar Löfven att de baltiska länderna skulle göra freden en tjänst genom att utelämna sig åt den ryska aggressionens goda vilja? Det är skillnad på de toner som spelas på gator och torg den 9 maj. I Europeiska unionen är det fredens sånger medan i Ryssland är det den gamla sovjettidens marscher. Ingen bör vara tondöv inför detta.
Sverige bör genom medlemskap i Nato bidra till att vår del av världen blir svårare för den som vill marschera och lättare för den som vill fira fred.
Gunnar Hökmark (M), delegationsledare i Europaparlamentet