Nyhetsbrevet Fri Ekonomi 2000-08-08
Kära mottagare,
När sommarens uppehållsväder nu sakta glider över till höstens dimmor över ängar och åkrar finns risken att uppehållsvädret och dimmorna också sprider sig till politiken. Svensk regeringspolitik kommer nu under de närmaste veckorna nämlingen formas i förhandlingarna mellan vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna. Vad som kommer ut ur detta vet ingen, uppenbarligen inte heller regeringen. Annat än att utgifterna kommer att öka. Regeringen har därutöver själv några gånger sagt att det eventuellt kan bli fråga om en ytterligare kompensation för egenavgifterna på 300 kronor i månaden om de statliga utgiftsökningarna ger utrymme för det, kanske sänkt alkoholskatt och att fastighetsskatten nog inte skall få stiga alltför mycket. Större än så verkar inte regeringens politiska agenda vara i den tid vi lever i. Det kan då vara värt att slå fast några saker som borde vara avgörande för svensk ekonomisk politik och som måste prägla både budgetpolitik och skattepolitik.
Höga skattesatser eller starka skattebaser
I framtiden står valet mellan höga skattesatser och starka skattebaser. Inte mellan höga skatteinkomster genom höga skattesatser och låga skatteinkomster på grund av låga skattesatser. I grunden har det alltid varit så. Höga skatter har kunnat strypa skattebasen och hindra ekonomisk tillväxt liksom låga skatter har stimulerat framväxten av nytt företagande och nya jobb.
Sveriges ekonomiska utveckling från 1970-talets början jämfört med andra länder är ett exempel på detta. När de svenska skatterna började stiga snabbare än i andra länder fick vi en långsammare ekonomisk utveckling än andra länder. Från att ha varit ett land i toppen av välståndsligan kom vi på 25 år att bli passerade av samtliga nordiska länder för att hamna på plats nummer 17 eller 18 bland OECD-länderna. Höga skatter urholkade inte bara skattebasen utan också välståndet och medborgarnas välfärd. Sverige är ett av de tydligaste exemplen på detta.
Skattesatserna påverkar alltså inte bara skatteinkomsterna direkt utan framförallt påverkar de skattebaserna och därmed också indirekt skatteinkomsterna. Detta ser vi också inom olika delar av ekonomin. Höga tobaksskatter har drivit ut betydande delar av försäljningen av tobak ur landet, motsvarande gäller försäljningen av öl, vin och sprit, och samma sak gäller förmögenheter och kapital.
Den stora skillnaden nu mot tidigare är att förhållandet mellan skattesatserna och skattebaserna kommer att spela en ännu mycket större roll för skatteinkomsterna och välståndet som sådant. Det har att göra med tre viktiga faktorer som alla i en eller annan bemärkelse hör den nya tiden till.
– Globaliseringen och den nya ekonomin innebär en omedelbarhet när det gäller jämförelser, beslut och handling som ger oss en i det närmaste total rörlighet för viktiga skattebaser. Det gäller handel, forskning, finansiellt och humant kapital liksom för produktidéer, design samtidigt som marknader och konkurrens blir i det närmaste gränslösa även när det gäller traditionella varor. Vi kan lika gärna köpa skor från Kina som från Kumla och gör det också.
– Kunskapssamhället innebär att alltmer av värdet av det vi skapar är knytet till den enskilda människans kunskap, handlingsutrymme och förutsättningar att växa som individ. Vi blir alltmer beroende till den enskilde individen när allt färre och färre jobb är av den arten att den enskilde är utbytbar mot någon annan. Och människor kan flytta liksom de även om de inte flyttar kan använda sin kunskap överallt.
– Segregation och utanförskap kan bara brytas genom att enskilda människor bemäktigas med möjligheter att styra över den egna tillvaron. När allt fler jobb blir beroende av den enskildes kompetens och förmåga ökar risken för att vissa ställs utanför om arbetsmarknaden inte ges en ökad mångfald och flexibilitet som ger fler större möjligheter än i dag. Globaliseringen förstärker detta. Samtidigt som de som är välutbildade får ökade möjligheter riskerar andra att drabbas av att jobb som tidigare utfördes i S