I Europa pågår ett krig just nu. Konventionella förband har rullat över gränserna i ett europeiskt land som ett led i en beslutad aggression och för att ockupera samt annektera delar av detta lands territorium och underminera dess politiska ledning.
Det faktum att många politiker väjer att inte kalla det för krig gör det inte mindre allvarligt. Ett krig är ett krig och hotar freden långt bortom där kriget förs. Det är också ett hot mot demokratin och fredlig samvaro liksom mot den europeiska säkerhetsordning som vi kommit att ta för självklar.
Ryssland destabiliserar inte Ukraina utan man för krig i landet. Man gör det genom ombud, genom soldater som i strid med krigslagarna uppträder utan nationalitetsbeckningar och man gör det öppet. Man har mobiliserat mycket omfattande militära förband kring gränsen mot Ukraina för att visa att man menar allvar och regimen har också sagt att man skulle kunna invadera andra länder.
Ryssland har också invaderat andra länder. Georgien invaderades med brutalt militärt våld 2008, under föregivande att man skyddade ryska etniska intressen. I Armenien har man trupp som syftar till att hålla den politiska ledningen lojal mot Moskva. I Moldavien har man en så kallad insats för freden som syftar till att hålla Transnistrien utanför den demokratiska maktens räckvidd.
I alla dessa länder och i andra agerar man för att destabilisera regimer och demokratin. Man gör det genom hot och man gär det genom handling i form av handelsbojkotter och ekonomisk krigföring, genom energipolitiken, genom militär närvaro i landet eller vid dess gränser och genom att bedriva krig. Regimen Putin vill gärna inför andra visa att man inte bara är beredd att använda militärt våld utan också att man gör det.
Det krig som nu pågår i Ukraina styrs från Kreml som ett led i maktpolitiken, liksom påtryckningspolitiken i övrigt. Den syftar inte till att möta några hot mot Ryssland utan till att genom hot mot andra visa att man bör respektera och följa Moskvas vilja.
De hot som Moskva ser i sin omvärld handlar inte om hot mot Ryssland utan mot de maktstrukturer som är en förutsättning för regimen Putins fortsatta maktutövning. I det perspektivet blir nationers fria val och demokratiska utveckling ett hot mot var och en som vill styra genom dold maktutövning.
Putin försöker sänka ner en väv av hot, korruption, påtryckningar, hot och militär överlägsenhet förenad med en visad vilja att genomföra krig för att på det viset förändra den politiska logiken i sina grannländer.
Den första försvarslinjen mot denna utveckling handlar om att avslöja den, att klargöra att det inte är acceptabelt eller förenligt med internationell rätt att ett land försöker bestämma över andra länders framtid, att det är Ryssland som bär ansvaret för sin egen isolering och sina krig, att omvärlden står enad för demokrati och frihet.
Det är genom att stå upp för demokratins och fria samhällens logik, för människors rätt och för suveräna länders rätt som vi värnar friheten. Och så värnar vi också freden. Allting annat leder till att kriget fortsätter och delar Ukraina, att hoten utvecklas mot fler, det militära våldet används mer och att europeisk fred och frihet hotas.
Precis så allvarligt är det och precis så viktigt är det att vi ses på måndag på Norrmalmstorg kl 12. Alltid klockan 12. Det är frihetens timme.
Gunnar Hökmark, delegationsledare moderaterna Europaparlamentet
Gunnar Hökmark startade Måndagsrörelsen till stöd för balterna tillsammans med Peeter Luksep, Andres Küng och Håkan Holmberg. Från mars 1990 tills de baltiska staterna i september 1991 fick sin självständighet och frihet genomfördes 79 måndagsmöten på Norrmalmstorg.