Populismens nederlag

Eurogruppens beslut i dag bygger på att den grekiska regeringen nu vill ha ett fortsatt stödprogram, istället för att säga upp det, och är beredd att göra de reformer som krävs, istället för att strunta i dem, för att uppfylla stabilitetsmålen i de offentliga finanserna, vilket man heller inte ville göra. Det vi ser nu i Grekland är ett drama som skulle kunna kallas för populismens nederlag.

 

Den kommunistledda regeringen har nu föreslagit en lista andra åtgärder för att nå målen och det är deras självklara demokratiska rätt. Men de handlar likväl om att uppfylla de budgetmål man har kommit överens om. En del av de föreslagna reformerna är i många fall självklara men knappast av den arten och finansiella storlek att de kommer påverka budgeten i den omfattning som man nu räknar med. Frågan om en förbättrad skatteindrivning har dominerat Grekland i årtionden, med bidrag från EU, men det har varit svårt att uppnå målen och det kommer av allt att döma vara så även nu.

 

Det viktiga i detta skede var att Grekland även med en ny regering erkänner de förpliktelser som är en förutsättning för att andra länder ska finansiera deras utgifter och lån. Därmed har Syriza och regeringschefen Tsipras erkänt att verkligheten är en annan än den de utmålade för sina väljare. De har lämnat de löften de vann valet med helt enkelt eftersom de hade inneburit ruinen för Grekland.

 

Nu återstår att se om man förmår att genomföra de reformer man utlovat och de reformer som behövs för att nå målen. Det oroande är att de intäktsförstärkningar man tänker sig svävar i osäkerhet medan utgiftsökningarna beräknas i underkant. Om man bortser från den osäkerheten, vilket man inte kan men ändå, så uppfyller åtgärdslistans siffror målen men inriktningen och bristen på reformer ger inte ökad tillväxt. Och det är vad Grekland behöver.

 

Det är en ironi att just Syriza nu går i täten för en budgetpolitik som präglas av bara just budgetmässig åtstramning och inte tillväxtorienterade reformer och privatiseringar.

 

Det är osäkert vad löftet att bryta vallöftena innebär för Syrizas sammanhållning och förmåga att genomföra andra nödvändiga budgetförändringar och reformer. Även om regeringschefen Tsipras till slut insåg att katastrofen stod för dörren och att demokrati inte bara handlar om att Grekland beslutar att andra länder ska låna dem pengar utan att dessa andra länders regeringar och parlament också måste ha demokratiska beslut för att låna pengar till ett land som vill öka utgifterna och slippa tidigare lån.

 

Nu har grekerna på sig att visa att man kan uppfylla det man har lovat. Det kommer att bli en tuff granskning eftersom den kommer att vara en förutsättning för att Grekland fortsätter kunna ta del av stödprogrammet. Annars väntar den åtstramning som följer av populism och överkonsumtion. Den åtstramningen kommer få en helt annan drakonisk effekt än vad besparingar inom ramen för ett stödprogram har haft.