En upp och nedvänd debatt har utbrutit kring den polska högsta domstolens utlåtande att Polens grundlagar står över eller är oförenligt med den gemensamma lagstiftningen i EU. Det tolkas nu som en frihetssignal av av dem som ständigt vill utmåla EU som ett hot mot enskilda länders suveränitet. Det är totalt fel.
För det första finns det ingen som ifrågasätter att varje medlemsstat i EU är suverän att besluta om man vill vara med i EU eller ej.
För det andra är det inte de europeiska lagarna om medlemsstaternas skyldighet att respektera och värna demokrati, rättsstat och mänskliga fri- och rättigheter som står i strid med den polska grundlagen utan den polska regeringens underminering av rättsstat, mänskliga fri- och rättigheter och demokrati som står i strid med de lagar och regler som Polen som nation genom demokratiska beslut anslutit sig till.
För det tredje är det Polen som genom sitt medlemskap anslutit sig till dessa lagar. Det är inte dessa lagar om frihet och rättsstat som har tvingats på Polen.
För det fjärde sker ingen ändring i Europeiska Unionens fördrag utan att alla medlemmar enhälligt beslutar om det. Det är inte i Bryssel detta sker utan genom beslut i varje medlemsstat. Någon sådan förändring är inte aktuell.
För det femte är föreställningen att demokrati och rättsstat är något som tvingats på det polska folket, som under decennier lidit under diktaturens förtryck, en skendebatt som förminskar och relativiserar vad en diktatur är.
Polen som land kan självfallet välja att gå sin egen väg men den polska regeringen kan inte hävda att undermineringen av demokrati är en nationell angelägenhet för den polska regeringen så länge man är med i en demokratisk gemenskap. Demokrati och frihet är universella värden som aldrig kan avfärdas som nationella angelägenheter oavsett om det handlar om medlemmar i EU eller ej. Putins auktoritära regim i Ryssland är inte den interna angelägenhet han vill göra den till lika lite som någon annan regim kan hävda att övergrepp mot demokratin är deras ensak.
De som nu hävdar att den polska regeringens åtgärder för att strypa pressfrihet, styra över media och underminera rättsstaten är ett uttryck för nationell suveränitet och frihet legitimerar de krafter som vill göra polska medborgare till undersåtar, oavsett medlemskapet i EU.
De som hävdar att Europeiska unionens krav på demokrati och rättsstat är ett uttryck för överstatlighet och byråkratiskt översitteri struntar i vad demokrati och rättsstat handlar om, nämligen medborgarnas makt och rätt. Kraven på demokrati och rättsstat kommer inte från vare sig Bryssel eller från byråkrater utan ifrån de universella kraven på mänskliga fri- och rättigheter.
Nu är dessa frågor en angelägenhet för EU eftersom Polen och dess medborgare är medlemmar i EU. Därför är frågan om demokratins ställning i Polen en angelägenhet för var och en av oss eftersom vi alla genom den gemenskap EU är, är beroende till att Polens demokrati och rättsstat fungerar för oss alla. Så länge Polen är med i EU är det därför en gemensam angelägenhet för Europeiska Unionens institutioner liksom för medlemsstaterna i EU. Det handlar inte om överstatliga skäl utan om medborgerliga krav.
Ingen ifrågasätter Polens suveränitet men Polen får inte underminera europeisk demokrati.
Om Polen skulle välja att lämna – vilket vore i strid med den polska folkviljan – därför att den polska regeringen vill kunna fortsätta underminera demokratin är det likväl en angelägenhet för oss alla som medborgare i fria samhällen att ställa krav på demokrati och rättsstat.