Förutsättningarna för att Kroatien med viss snabbhet ska kunna bli nästa EU-medlem har ökat de senaste dygnen. Under måndagen denna vecka träffades statsministrarna för Slovenien och Kroatien här i Zagreb och kom överens om hur de ska gå vidare med skiljedom i den gränskonflikt som tidigare har använts av Slovenien för att blockera medlemskapsförhandlingarna. I går kom också tydliga signaler om att man på båda sidor anser sig kunna få stöd för överenskommelsen. Det återstår att se om detta verkligen håller i Slovenien där det finns de som använder denna gränsfråga till inrikes partipolitik.
I grunden är de slovenska kraven möjligtvis förståeliga man rätt ohemula. De innebär att gränslinjen ska svänga av i havet för att den vägen vidga slovenskt territorium, för att sedan göra ytterligare en sväng av detta slag och därefter till råga på allt böja av till en korridor utanför den kroatiska kusten. I mina samtal med parlamentets olika företrädare och med utrikesdepartementet underströk jag att detta likväl inte får bli en EU fråga att avgöra lika lite som den får användas som villkor för fortsatta förhandlingar. Här i Kroatien är detta också den grundläggande uppfattningen, av naturliga skäl, men också baserad på en pragmatisk vilja att få till stånd en lösning.
Det finns dock de som understryker att överenskommelsen, som inte är publicerad i sina detaljer, måste överensstämma med internationell rätt och lag. Jag påpekade till dem att om det finns en majoritet i båda ländernas parlament måste det anses vara förenligt med internationell lag. Motargumentet är att om det likväl strider mot internationella principer kommer det att användas mot Kroatien i gränsfrågor med Serbien och Bosnien Herzegovina. Den överenskommelse som man har kan emellertid knappast bryta mot sådana principer, om man inte gärna vill se det så.
Om det nu blir klart med överenskommelsen förenat med att Vaclav Klaus förmodligen några dagar efter toppmötet i Bryssel signerar Lissabonfördraget står vi plötsligt inför en intressant öppning i europeiskt samarbete. Då för utvidgningsprocessen ett nytt momentum. En snabb process med Kroatien innebär en vitalisering av medlemsprocessen på hela Balkan med allt vad det kan innebära vad gäller de problem som präglar Bosnien i form av serbisk separatism, Serbien vad gäller politisk hållning till historien och till sina grannar. Och så har vi exotiska länder som Island och kanske även Norge. Det innebär att vi om några år kan tala om att EU har drygt 30 medlemmar och binder samman Europa över alla de gamla klyftor som präglat vår kontinent.
Mycket återstår för Kroatien. Jag underströk att i fokus för arbetet i vår gemensamma parlamentariska delegation måste vara utvecklingen av arbetet med kampen mot brottslighet och korruption liksom att man lever upp till kraven från krigsförbrytelsetribunalen i Haag. Men kring dessa frågor har jag inte mött några undanflykter eller bortförklaringar, bara medvetenhet om att det finns mer som måste göras och att det är nu som måste göras. För Kroatien bra, men som sagt också lovande i ett större europeiskt perspektiv.